Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty det fanns en hel stab af samma energiska kaliber. Jag skall
här endast taga några namn ur högen: smeden Anders
Nord-holm hos Bolinders, snickaren S. C. Alm, pianoarbetaren
Johansson, A. Falk vid Gäddviken m. fl., alla dessa ha säkerligen
genom sin agitation för »Socialdemokraten» tillfört densamma
många prenumeranter och därigenom vårt parti många
meningsfränder. De ha varit den tysta, ihärdiga kraften, utan hvilken
nya idéer aldrig skulle kunna vinna spridning och förståelse
bland massorna.
De äro alla mina personliga vänner och särskildt har jag
tillsammans med de två förstnämnda, till hvilka jag är f. d.
kollega, upplefvat många roliga episoder. Jag skall här till
omväxling berätta ett par af dem.
Det var så vanligt den första tiden efter det jag bosatt mig
i Stockholm, att jag på offentliga ställen förfördelades af
kälkborgare och med dem i bildningsgrad likställda. Jag var så van
härvid, att jag mycket sällan fäste mig vid dylika småsaker.
Jag tänkte i mitt stilla sinne, hvad nazarenen högt uttalade:
»fader förlåt dem etc.» Men om jag blef utsatt för dylika
förolämpningar när jag befann mig i sällskap med meningsvänner,
hände det ofta, att dessa ej sågo saken med samma lugn som jag.
Det var en söndagskväll och efter ett möte hade några stycken
af oss gjort sällskap till dåvarande källaren Skarpskytten, belägen
vid hörnet af Regerings- och Mästersamuelsgatorna. »Knallen»
och »Småland» voro med. Jag blef naturligtvis strax igenkänd
och då man på goda skäl antog att mitt sällskap var af samma
skrot och korn som jag, dröjde det inte länge förrän grofkorniga
kvickheter började hagla ned öfver oss. Särskildt lade vi märke
till, att en uniformerad poliskonstapel i hemlighet gick omkring
och blåste under. Vi läto lymlarne hållas och togo saken kallt,
hvilket tydligen var en missräkning för kälkborgarne, som ville
ha ett gruff till stånd.
Slutligen gick en af herrarne bort till oss. Det låg en hatt
i fönstret och han kunde icke komma åt den utan att be en af
oss maka på sig. I stället för att höfligt göra detta, vände han
sig till en af sitt sällskap och sade: »Det är bäst att jag tar
hand om din hatt, som ligger i fönstret; här finns folk inne,
som inte tar det så noga, då det gäller andras tillhörigheter».
Detta var väl hårdsmält för mitt sällskap och de värda
herrarne blefvo kort men bestämdt afsnästa. Det var nära stäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
