Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända att D. N. ännn en tid framåt fått synda på nåden, ifall
icke en händelse inträffat, som rågade måttet.
Efter ett föredrag af mig mot de svälttullar, som riksdagen
då umgicks med tanken att pålägga svenska folket, blef en
ko-mité tillsatt för att arrangera en stor massdemonstration mot de
tilltänkta tullarne.
I de ilskna tjut och det hån från prässens sida som
socialdemokraterna utsattes för, tog D. N. äfven del och bidrog på så
sätt att få stämningen mot sig bland en stor del folk, som, trots
allt, hyst en viss sympati för tidningen. Nn nekade D. N. att
intaga den af det offentliga mötet utsedda komiténs upprop om
demonstrationen. Detta föreföll så mycket mera förunderligt,
som D. N. var en svuren fiende till svälttullarne. Och orsaken
till att tidningen nekade att intaga uppropet kunde följaktligen
icke vara någon annan än den, att det var socialdemokraterna
som stodo i spetsen för demonstrationen.
Nog af, demonstrationen gick af stapeln och var i sitt slag
storslagen, trots tidningarnes spådomar om, att »den lilla
socialdemokratiska kohorten» nog skulle komma att göra fiasko.
Demonstranterna, som samlades vid Nybrohamnen, anslogos till 8
ä 10,000 personer och de massor, som för öfrigt voro i rörelse,
uppgingo säkerligen till dubbla antalet. Demonstrationståget tog
först- vägen till riksdagsman Julius Mankell, som bodde vid
Mä-stersamuelsgatan och därifrån öfver Vasabron till Söder, där
Richard Gustafsson, som då representerade Stockholms stad i
andra kammaren, äfven uppvaktades.
Till båda dessa riksdagsmän öfverlämnades den resolution,
som antagits af det offentliga mötet och i hvilken meddelades en
kraftig och allvarlig protest mot de då tilltänkta och sedermera
antagna svälttullarne, som nu i många år betungat folket och
skapat missnöje mot och förakt för landets styresmän.
Detta var den första demonstration som, anordnad af
socialdemokrater, tågat genom Stockholms gator. Tvenne fanor, en
röd och en hvit, buros i spetsen af tåget.
Som sagdt, motståndarne blefvo slagna med häpnad, icke
minst af den anledningen, att det bland inbjudarne icke fanns
någon person hvars namn var »bekant» eller hade någon »god
klang». Man hade ju före demonstrationen varit förvissad om
&tt Stockholms »upplysta» arbetare icke skulle följa en kallelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
