- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
201

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han bestämdt skulle vara benägen att hjälpa oss för ögonblicket
med ett ficklån på några dagar. Vi föllo räddaren om halsen af
pur glädje och voro eniga om, att någon mot socialismen gunstig
makt sändt honom. Huruvida glädjetårar fälldes, mins jag icke,
men det mins jag, att Axel Danielsson befalde Atterdag
Verme-lin, som den tiden förde bohémelif, att gå in på kaféet, beläget
i samma hus, och hämta öl, hvarmed vi alla närvarande ansågo,
att den glädjande händelsen borde firas. En droska hämtades,
och expeditören jämte
»räddaren» placerades i
den, och i väg bar det
att hämta schaber.
Danielsson fick en
förskräcklig arbetslust, gned sin
nasus och skakade en
6-tummare ur armen af
glädje öfver den tur vi
hade.

Men döm om vår
förfäran, när om en god
timmas tid expeditören
ensam kom åter, med det
allt annat än trefliga
meddelandet, att de helt sonika
blifvit visade på dörren.

»Sådana tidningar och
folk med sådana
sträfvan-den var han (släktingen)
allt för god
fosterlandsvän och lojal borgare för
att hjälpa.»

Att vi sågo mera än lofligt snopna ut vid detta meddelande
kan jag försäkra. Danielsson slog pennan i väggen och svor
som en turk öfver den stackarn, som trott sig kunna skaffa mynt,
och öfver hans kälkborgare till släkting. Kassören svor öfver
pängarne, han fått ge ut till droskan. Vermelin gick med
näf-varne djupt nedstuckna i byxfickorna och såg djupt bedröfvad
ut, och jag, ja jag var gunås så van vid sådant elände, att
jag vet knappt, huru jag tedde mig, men det vet jag, att vi
skaffade pängar och att tidningen kom ut i rätt tid.

Johansson.

(Se sid. 186.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free