Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Gefle kom jag i augusti månad för att efter ett par
möten i staden medfölja en lustresa till Skutskär. Det var
arbetareklubben i Gefle, som arrangerat densamma och syftet var
naturligtvis agitation för sammanslutning i fackligt och politiskt
af-seende.
Äfven här blef det uppståndelse bland bolagets »stordrängar»,
disponenterna, då de fingo höra att jag var med. Trots att man
förut välvilligt upplåtit plats för festen, nekades det nu tillträde
ifall jag skulle uppträda. För att festen icke skulle bli förstörd
och för att festdeltagarne med hustrur och barn skulle få någon
plats att hålla till på, måste jag naturligtvis offras. Jag gick
gärna in härpå, ty jag visste att jag skulle klara skifvan ändå.
— Bry ~ér inte om mig, sade jag därför till
festkommitte-rade, utan stryk mig från programmet. Jag skall nog ändå komma
i tal med Skutskärsgubbarne och deras gummor och gossarne med
deras flickor.
Och så sluppo festdeltagarne in i Eden, en beteshage
omgif-ven af en gärdesgård.
Men vid femtiden på eftermiddagen tyckte jag att det kunde
vara tid för mig att tala till folket och jag lät därför kungöra,
att jag ämnade uppträda på andra sidan vägen, endast ett
stenkast från festplatsen
Folket strömmade naturligtvis genast till och hastigt och
lustigt sändes bud efter disponenten från Harnäs. Denne herre
kom i språngmarsch, hack i häl åtföljd af polis. De väsnades
värre och nedkallade alla afgrundens makter öfver mitt hufvud,
ifall jag vågade ohelga platsen med något så förfärligt som ett
socialisttal.
Jag upplyste dem om, att jag ju icke talade på festplatsen.
— Men det är på brukets plats, skrek disponenten.
— Nå godt, då brukar jag den, svarade jag till folkmassans
stormande munterhet.
Disponenten och de honom åtföljande tjänsteandarne fortsatte
att bråka och hota, men jag lät dem hållas och fortsatte mitt
föredrag från min upphöjda plats, ett stort stenblock, som jag
valt till talarstol.
Polisen, söm naturligtvis ville göra sig omtyckt af
disponenten, klef nu fram och försökte med våld föra mig ned, men det
skulle han låtit bli, ty det höll på att gå honom mycket illa.
Mötesdeltagarne togo nämligen mitt parti så eftertryckligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
