- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
233

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i november månad afgick jag som medlem af
»Socialdemokratens» redaktion. Hjalmar Branting, hvilken sedan »Tidens»
nedläggande icke låtit höra af sig offentligt, om man undantager
hans arbete i »Nya Samhället», blef nu medlem af
Socialdemokratiska förbundet och det var då natuiligtvis endast en tidsfråga
när han skulle komma in i redaktionen och på så sätt göra sin
insats i rörelsen. Detta var jag klok nog att på förhand inse och
därför af sade jag mig själfmant redaktörskapet.

Vid det ordinarie valet, som företogs 31 oktober, af tvänne
medlemmar i veckotidningen »Socialdemokratens» redaktion erhöll
nämligen Axel Danielsson 108 röster och jag 76. Branting fick
56. Att han icke erhöll flera röster berodde naturligtvis på, att
det ännu fanns kvar en smula misstro mot »Nya Samhälliterna».
För att göra försoningen fullständig, afsade jag mig till förmån
för Branting. Jag bragte gärna detta lilla offer, detta så mycket
mera som jag visste att min rätta plats var den muntliga
agitatorns.

* *

*



Söndagen den 7 november 1886 hölls ett stormigt möte i
Arbetareföreningens lokal, hvilket väckte stor uppmärksamhet och
förorsakade ett förfärligt rabalder i hela den svenska prässen, ja
äfven i den utländska.

Socialdemokratiska förbundets verksamhet hade länge varit
en nagel i ögat på de liberala styrande pamparne i
Arbetareföreningen. De hade en förkänning af, att den lifaktighet som
utvecklades från socialistiskt håll, förr eller senare skulle verka
hämmande på deras verksamhet — de sågo med andra ord arbetarne
glida sig ur händerna och följa parollen från dem, som hade den
röda fanan till samlings- och fälttecken.

De liberala herrarne hade jämte den borgerliga prässen gladt
sig åt den utbrutna schismen och de hoppades naturligtvis i sitt
stilla sinne, att denna skulle fortgå så länge, tills den
fullständigt utmattat båda parterna och helt och hållet upprifvit den nya
rörelsen. Men denna deras önskan kom på skam, ty enigheten
var större än någonsin och arbetarne voro följaktligen
kampdug-ligare än förut. Därtill kom, och det var naturligtvis det
förargligaste att smälta för arbetareföreningens ledande män, att det

20 — Ur en agitators lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free