Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärde han 1,000 kronor i skadeersättning för det han blifvit
utskälld i »Socialdemokraten».
Som man ser hade han skurit till så det förslog. Hans yrkande
på de 1,000 kronorna blef genast affördt från dagordningen och
domaren gaf honom, så kronofogde han var, en liten lektion i
elementarjuridik, hvarvid den i det hänseendet okunnige
kronofogden upplystes om hvilken väg han hade att gå för att utfå
de 1,000 kronorna, nämligen att väcka tryckfrihetsåtal mot
tidningen.
Jag hade som vanligt ingen advokat och kronofogden hade
en hel del säkra vittnen i Brogårdsherrarna och deras
underlydande. Dessa såväl som prästen — hvilken äfven jag åberopat
som vittne — togo samtliga på sin ed att mitt tal varit
»uppviglande».
Ett kostligt intermezzo inträffade då prästen begärde 15
kronor i vittnesersättning samt betalning för skjuts efter två hästar,
då »han var ämbetsman af fjärde klassen». Jag försökte pruta
med prästen och frågade honom om han icke kunde nöja sig
med betalning efter en häst, då hans herre och mästare i regeln
fick nöja sig med apostlahästarne utom vid ett tillfälle, då han
färdades på en åsna, som han befallt sina lärjungar att taga.
Både domare, nämnd och de talrika åhörarne drogo på
smil-bandet, men prästen vidhöll sitt yrkande, hvilket äfven bifölls
af rätten. Men då han ville ha sina 15 kronor genast, förklarade
domaren att han ej kunde villfara denna hans begäran att göra
utmätning hos mig på stället. Sedan jag beklagat att jag för
tillfället var lika barskrapad som kyrkoherden i Bro och Lossa
församlingar tycktes vara, måste prästen bekväma sig att vänta.
Jag drog naturligtvis det kortaste strået vid rättegången.
Jag dömdes nämligen till 1 månads fängelse för smädelse mot
riksdagen. (Jag hade vid mötet sagt och vid rätten vidhållit, att
det var dåliga lagstiftare vi hade.) Vidare erhöll jag 2 månaders
fängelse för falskt åtal, trots att jag med vittnen styrkt att
kronofogden skrikit »tig» och fäktat vildt med käppen. Detta hade han
gjort, förklarade han, för att gifva större »eftertryck» åt sina ord.
Min angifvelse beträffande kronofogdens indirekta uppmaning
till folket att »slå benen af mig» blef togs intet hänsyn, oaktadt jag
styrkte densamma med två vittnen och jag dömdes för falsk
angifvelse. Straffet för detta »brott» ingick i de ofvan nämnda
två månaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
