Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Då jag besvarade denna fråga nekande, tog han på sig en
så allvarlig min, att jag för ett ögonblick trodde att jag icke
skulle bli antagen. »Det var tusan, skall man nu också ha
prästbetyg för att bli mottagen på det här stället», tänkte jag i mitt
stilla sinne, »kanske när allt kommer omkring behöfs det
godkänd kristendomskunskap också». Nåja, så galet var det inte.
Visitören, som antagligen var ett slags bas på stället, gaf en
order och så drogo de åstad med mig.
Jag hade ju en smula kännedom om hur det såg ut i och
hur det kändes i ett sådant där häkte under den internering jag
undergått i Malmö, men jag skall visst inte neka till att det
kändes hemskt då jag vandrade åstad med vaktarne genom de
långa, halfmörka gångarne, som endast voro sparsamt upplysta.
Så bar det ned i källarvåningen, hvars ohyggligt unkna, instängda
luft slog mig till mötes och framkallade obehagliga förnimmelser.
De gamla järndörrarne åstadkommo vid sitt öppnande ett
gnisslande ljud, som kom mig att tänka på ångestskrik från
af-grunden.
Dörren till cellen öppnades och vid lyktans matta sken såg
jag, att det var ett vanligt källarrum, hvars hela utseende
förstördes af det lågt sittande, med massiva järngaller försedda
fönstret.
— Det är det bästa logementet som finns, det får Palm
begagna i natt, sade den ene af vaktarne. Därpå slogs dörren igen,
järnriglar skötos för, nycklar rasslade och jag var utestängd från
yttervärlden. Jag kan inte hjälpa att en obehaglig rysning
genomfor min kropp; det kändes som om man slagit en så iskallt
vatten öfver mig vid tanken på att jag var fånge och beröfvad
friheten.
Jag satte mig ned på cellens enda stol och tog omgifningarna
närmare i betraktande, så godt det lät sig göra i mörkret.
Inventariet var sannerligen inte stort: stolen, en säng, ett bord och
för öfrigt de nakna väggarne.
Som jag satt där började jag spekulera öfver hvilka slags
fångar denna cell före mig inneslutit. Här hade de suttit på
denna stol och tänkt dystra tankar. Äfven mina tankar fingo
en sentimental flykt, jag tänkte på människorna och den hårda
strid många af dem ha att föra för tillvaron, huru denna strid
ofta födde förtviflan och brott samt huru, sedan första steget
tagits, de olyckliga tvingats allt djupare och till sist blifvit helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
