Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skref näpna skizzer för bourgeoisi-tidningarne, hvilket Janne
Bruzelius bäst kan gifva underrättelse om, ty han hade mest
hjärta att exploatera honom. Det var sålunda jag som fick
honom att ingå som ett led i den kedja, hvilken förr eller senare
kommer att strypa utsugarsamhället med dess parasiter — hr
Janne inberäknad.
Då Social-Demokraten på hösten 1885 begynte utkomma,
var jag, fastän tidningens redaktör, skam att säga tvungen att
hafva en skolad medhjälpare, som var kunnig i svenska språket.
Att på snålskjuts få mina opus korrigerade, kunde icke gå i
längden. Visserligen lyckades det mig, att få en på efterkälken
kommen student att i andra klassens väntsal här i Stockholm,
smyga sig till att korrigera manuskriptet till första numret, och
Atterdag Vermelin stal, för att hjälpa mig med korrekturen,
några minuter från »fru professorskan», i livars tjänst han stod
— fast hon sedan »såg sig nödsakad» att gifva honom af sked,
då det befanns, att han icke stod att bättra och omvända från
de »uppviglande» socialisterna, — men som sagdt, så kunde det
ju icke gå i längden. Jag fick nu reda på Axel Danielsson, och
han åtog sig att hjälpa mig.
Vi lärde snart känna hvarandra. Då jag fick höra hans
lifshistoria och veta hvilka lidanden han genomgått, huru hans
förhoppningar gått i kvaf, samt lärde känna hans stolta och
energiska, eller hvilket man vill kalla det, envisa karaktär, var jag strax
på det klara med, att lian behöfde endast några få, korta
hän-tydningar på hvad som var orsaken till samhällseländet, för att
han med sitt ljusa hufvud skulle förstå det. Jag anade strax,
att han var förlorad för bourgeoisi-samhället; och när vi en och
annan gång, då vi hade tid och — pängar till en toddy hos fru
Sjöberg — detta var den tiden Danielssons favoritställe, tills han
och Vermelin bedårades af ett par stora blå ögon på ett annat
hyggligt ställe, som af den orsaken blef utnämndt till
»stamställe» — berättade hvarandra ur våra lifs historier, greps jag
mer än en gång af beundran för de lidanden han haft moralisk
styrka att genomgå.
De hotfulla, blixtrande blickar, som sköto fram från de
liffulla ögonen, talade också ett alltför tydligt språk för att
missförstås. De sade mig att han, en gång i proletariatets led, skulle
blifva en hänsynslös och farlig motståndare till det
bourgeoisi-samhälle, som på så konstigt sätt uppammat honom, gifvit ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
