Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekantgöres i alla tidningar — icke minst i Socialdemokraten I —•
äfvensom hvilken väg majestätet »i nåder» önskar gå, samt att
förutom följet, som minst bör bestå af ett hundratal personer, en
regementstrumpetare alltid går förut och med trumpetstötar
härleder uppmärksamheten på att det fruktansvärda majestätet
nalkas. På så sätt kan man kanske undgå sagda majestäts farliga
närhet. Till förekommande af smädelse bör det vid lifsstraff och
konfiskation af förmögenheten till statskassan förbjudas att nämna
kungens namn. Att icke så få i början komme att blifva
huf-vudlösa skall jag gärna erkänna, men med tiden blir säkert
respekten så mycket större. Detta blir också en stor vinst för
staten. I stället för att som nu föda och herbergera alla kunga*
smädare blir processen gjord kort och antagligen ger det också
alltid en liten slant till statskassan, som ju kan användas till
propaganda för det »nya systemet».
Ja, detta är mitt enkla förslag till revision! Få nu se om
det erhåller lika många anhängare som Boulangers
revisionsför-slag. Jag är ändå säker på att det kan genomföras utan
revolution.
Apropos revolution, ha ni hört att kung Oskar vid den
beryktade middagen vid Svea gardes nya kaserns invigning i ett
tal förhärligade 1772 års revolution, som Gustaf den tredje gjorde,
då han med gardets och »hattarnes» hjälp störtade den lagliga
riksdagen med dess »mössor». Såsom revolutionär tycker jag
om vår kung därför att han förhärligar revolutioner, ty de ha
städse samma verkan haft som stormen: de ha ränsat den
politiska luften. Det är för öfrigt icke så underligt att den
Berna-dotteska ätten älskar revolutionen, ty de ha ju den att tacka för
ingenting mindre än — Sveriges tron. Utan revolutionen är det
alls icke omöjligt att någon af Jean Baptistes efterkommande i
denna stund gått vid Seinens strand — gud bevare min tunga!
— som sjåare.
Nå, här i landet behöfva vi icke frukta någon revolution
nedifrån, därtill är folket ännu alltför mycket — mössor. I
synnerhet behöfver man ej frukta stockholmarne, ty så länge vi ha
»fru profesorsskans» och likasinnade organ, och miss Fay, så
har den stora massan icke tid att tänka på annat än missens
»astralkropp» och von Bergers och hans anhangs långa näsor,
när det visade sig att missen var en vanlig bedragerska, hvilket
hvarje förnyftig människa (alltså hr von Bergen och anhanget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
