Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna kongress, å hvilken program och stadgar för Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti antogos ock grunden lades till
vårt parti, som nu räknar öfver 60,000 kontingentbetalande
medlemmar, var besökt af 50 ombud. Utom Stockholm, som hade
19 ombud, hade Uppsala sändt 8, Malmö och Göteborg hvardera
4, Norrköping och Sundsvall hvardera 3, Nyköping 2 samt
Ves-terås, Gefle, Kristianstad, Helsingborg, Lund, Ystad och
Östersund hvardera 1 ombud. Den sistnämnda platsen
representerades af Hj. Branting.
Som man finner var fördelningen allt annat än proportionell.
Från åtskilliga platser, såsom Kristianstad, Nyköping, Vesterås
och Östersund voro endast socialdemokratiska klubbar
representerade, medan från de öfriga äfven åtskilliga fackföreningar
skickat representanter. Viktiga voro de beslut som fattades och det
är särskildt af intresse att kunna konstatera, att den ställning,
partiets konstituerande kongress intog till en del af de stora
frågorna såsom rösträttsfrågan, den s. k. våldsfrågan och partiets
ställning till öfriga partier var densamma som partiet ännu
intager.
Efter denna kongress blef agitationen ännu mera planmässig
och tillslutningen öfver hela landet började taga allt mera fart.
Men motståndarne lågo heller icke på latsidan. Redan 14 dagar
efter kongressen framlade den liberala(I) ministären
Themptan-ders justitieminister Örbom den länge bebådade s. k. lilla
socialistlagen, hvilken ytterligare kringskar församlingsfriheten. Lagen
antogs naturligtvis utan vidare af riksdagen och väckte stor
förbittring bland det rättslösa folket.
Örbom, den stackars saten, lefde inte så länge att han fick
se verkningarna af sitt snillefoster. Han dog ungefär en månad
efter det lagen blifvit antagen och Nemesis följde honom efter
döden. Den olycksfågeln nekades nämligen kristlig begrafning
af kyrkoherden i Östermalms församling, Lagerström, därför att
han förordnat att hans lik skulle brännas. Häröfver hade
naturligtvis vi socialister ogement roligt. Till slut lyckades man dock
få tag i en prest, som förbarmade sig öfver liket och gaf det en
jordfästning efter ritualen. Det var dåvarande pastorsadjunkten
Ewers, nu välbeställd kyrkoherde i Norrköping, som utförde
barmhertighetsverket.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
