Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par timmar sedan det ofvan omnämnda kaféet blifvit
stängdt genom polisens försorg, gick Anselius förbi detsamma.
Han bar alltid i fickan en liten brefpräss, föreställande en gris.
På dennes hufvud hade han låtit sätta en kunglig krona och
dessutom anbringat en sabel vid sidan. Då han nu gick förbi
och fann kaféet fortfarande stängdt, gick han bort och knackade
på rutan. Då ägarinnan kom fram och upplyste om att polisen
hade stängt kaféet, tog Anselius fram sin med kunglig krona
prydda gris och befallde henne i lagens namn åter öppna kaféet.
Detta skedde genast. Kafévärdinnan trodde förmodligen att
inne-hafvaren af denna symboliska tingest var ett högre polisbefäl.
Dagen efter gick jag jämte Anselius till samma kafé.
Värdinnan beklagade sig då öfver, att hon gjort en stor förlust
därigenom att polisen hufvudstupa jagat ut alla gästerna och icke
gifvit dem tid att betala. Vi gåfvo henne det rådet, att hon
skulle begära skadeersättning af polisen. Och verkligen! En
tid efteråt erhöll hon 25 kronor ur poliskassan som ersättning
för lidna förluster.
Kaféet i fråga erhöll sedermera namnet »Café Palm-yra»,
tack vare en af våra skämttidningar, som skämtade med polisens
dumhet på bl. a. följande sätt: »Café Palm-yra kallas hädanefter
den öl-oas vid Valhallavägens ökensand, där såväl
socialistpatriarken som massa Rubensons kameler i söndags samtidigt släckte
törsten.»
Apropos Anselius’ gris, så spelade denna en viss roll äfven
vid flera andra tillfällen, af hvilka jag här vill berätta ett. Det
var på ett möte i Tunnelgatan 12. Alla våra möten besöktes
den tiden af polisstenografer, som hade sin plats uppe vid
talarstolen. Då mötet var slut och den ena af de stenograferande
polismännen rest sig för att gå, gick Anselius fram, satte sig på hans
plats och tog ostentativt fram sin gris, som han placerade på bordet
och satte sabeln, som han inlindat i papper, vid hans sida. Allt
detta utfördes med ett sådant lugn och allvar, att de af de
närvarande, som hade tillfälle att iakttaga »häradshöfdingens»
tjuf-pojksstreck, lågo dubbla af skratt.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
