Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glenmore i England, men vad hade Glenmore haft
för sig under de två år, som hade gått, innan jag
rymde i Montreal? Och så hade jag tagit
landkrabborna med ut på en liten världsomsegling.
Kring-vräkta av våldsamma sjöar och piskade i ansiktet av
yrande skum hade de med mig genomkämpat en
verklig orkan utanför Japans kust. Jag tog dem med mig
till Indien och Rangoon och Kina, och jag lät dem
tillsammans med mig hugga sig ut ur isen vid Kap
Horn, och till slut låg vi förtöjda i Montreal.
Och så sade de, att jag skulle vänta ett ögonblick,
och en av polismännen gick ut i natten, medan jag
satt och värmde mig vid kaminen, och hela tiden
fortsatte jag att plåga min hjärna med att räkna ut, vad
det var för en fälla, de nu skulle försöka att få
mig in i.
Jag stönade invärtes, då jag såg en man komma in
genom dörren i hälarna på polismannen. Det var inte
en zigenares sinne för grannlåt, som hade förmått
honom att sätta de små guldringarna i öronen, det var
inte prärievinden, som hade gjort hans hud väderbiten
så att den liknade rynkigt läder, och det var inte
snödrivor och bergssluttningar, som hade gjort hans gång
så vaggande. Och då han såg på mig, upptäckte jag
genast i hans ögon bud om det stora havet, där solen
spelar på vågorna. Här fanns en uppgift, som stackars
På luff arstråt — 2 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
