Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
rara grundsatser han ansåg som villkor för skrifters
förtjänst, så mycket större blef därför hans förundran och
förtrytelse, då man framställde honom som »en kämpe
för Svenska Akademien» och lade henne till last, att hon,
»sedan han gått hennes ärenden, icke visat honom, den
gamle trofaste kämpen, den underdånige tjänaren, sin
tacksamhet, men äfven bittert förödmjukat honom». Wallmark
protesterade offentligt mot sådana påståenden. »Jag har»,
säger han, »ej försvarat Akademien, emedan hon ej behöft
mitt försvar. Jag har försvarat våra goda författare emot
dem, som nekade dem nästan all förtjänst, jag har försvarat
dem såsom sådana, men ej därför att de tillhörde Akademien,
och hon har således ingen förbindelse till mig och kan
följaktligen ej göra sig skyldig till någon otacksamhet emot
mig. Jag har velat bibehålla äran af en fullkomligt
oegennyttig strid för hvad jag ansett vara rätt, sant och skönt,
den enda ära jag vet mig förtjäna, och som jag troligen ej
fått bibehålla, ifall jag erhållit något ynnestbevis af
Akademien, hvarför jag är henne förbunden för hvad man lägger
henne till last. Det gifves handlingar, som medföra sin
egen belöning eller också förtjäna ingen — och dem ansåg
jag böra räknas till den strid jag fört. Blott en
förödmjukelse hade kunnat träffa mig: den att se de grundsatser,
för hvilka jag kämpat, duka under; — det har ej skett.
Jag har sett mina forna motståndare i förtjänstfulla, vittra
och kritiska arbeten återkomma till dessa grundsatser, sett
det gamla goda af dem slutligen njuta rättvisa och erkännas
vid sidan af det nya. Den litteratör och publicist, som ej
af ett sådant förhållande ansåge sig nog belönad för sin
strid, vore ej värd att någonsin hafva fört förnuftets och
smakens talan. Än mera: dessa forna motståndare hafva
räckt mig handen till försoning, och jag har med glädje
omfattat den, med glädje säger jag i sanning, mindre ändå
för min egen skull än för vår vitterhets, hvars ära och
anseende äro mig kära och hvilka de efter den nya väckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
