Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. Nyström-Olson. Funktionslära och Analytisk geometri - Emil Solander. Karl Modin. Vintergatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 anmälningar och recensioner
2 3
som {a, b) ej ligger på ellipsen b2x2 + a2y2 = a2b2. I ex. 524
(sid 143) uppges en hyperbels »fokalvidd» till 12. För en elev,
som läst optik, ligger det närmast till hands att tro, att
fokal-vidden betecknar ett av avstånden c—a eller c + a i st. f. det
avsedda 2 c. Bäst sätta ut, att avståndet mellan brännpunkterna
är 12. Sid 168 rad 12 ha orden cos. för vid tryckningen
bortfallit. Beträffande koordinattransformationen (sid. 169) torde det
vara skäl särskilt påpeka, att formlerna gälla även om de
nya koordinaterna (x’l,yl) äro negativa, emedan exempelvis
—x1 cos (a -b 18o°)= x1 cos a. I det uträknade ex. 2 sid. 173
behandlas en parabel. Det kan förtjäna påpekas, att uttrycket A+ 2
Bk + + Ck* (sid. 172), när B2— AC= o, har det dubbla nollstället
jß
k=–- , som ger riktningen av parabelns axel. F. ö. kan även
2 B
den generella formeln tg 2 a==——- utläsas av ekv. A + 2B& +
yi Ls
+ Ck2 = o, enär figuraxlarna äro bissektriser till asymptoterna;
reella och olika för hyperbeln, sammanfallande med varandra
och med axelriktningen för parabeln, imaginära för ellipsen.
Beteckningen dx2,dx^ o. s. v. (sid. 185) är tvetydig. I den
bekanta ekvationen ds2=dx2-f dy2 är betydelsen en annan; likaså
i den vanliga beteckningen för andra och högre derivator. Bäst
därför att skriva d(x2)> d{x^) o. s. v. Sid. 190 sättes substitu-
tionstecknet efter funktionen i stället för framför, som är det
b b
vanliga, således F(x) j i st. f.j F(x). Kan ej se något skäl för
a a
denna förändring.
Exempelsamlingen är, såvitt en hastig översikt gett vid
handen, god och rikhaltig. Registrerade äro 721 st.; det
verkliga antalet är betydligt större, emedan i många fall likartade
uppgifter sammanförts som underavdelningar under ett
gemensamt nummer. E. S.
Karl Modin. Vintergatan, nutida försök att lösa
världsbyggnadens gåta. (Natur och Kultur, 130 sid., h. 2:25.)
Titeln är för trång; häftet innehåller, börjande med en
inledning och en kort historisk återblick, en intressant överblick
över hela kosmologiens nuvarande ståndpunkt. Således
behandlas också klotformiga stjärnhopar och spiralnebulosor; bildningar,
som otvivelaktigt befinna sig långt utanför Vintergatan.
Ett par smärre anmärkningar. Sid. 20: »Om det vore så,
att ljuset från avlägsna solar utsläcktes, borde naturligtvis Vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
