Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. H. E. Fosdick. Karaktärsdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 anmälningar och recensioner
2 3
grund för den gängse kristendomsuppfattningen är den, att all
ärelystnad skall utplånas. Men om en människa beder alltför
ivrigt om att »intet vara», så händer det, att hon får precis
vad hon ber om. De största helgonen äro alltid gjorda av
samma material som de största syndarna, och karaktären kan
utvecklas endast därigenom, att de primitiva instinkterna
utvecklas och omdanas.
Till slut framhåller författaren, att det avgörande provet för
oss, icke blott i fråga om särskilda företag utan än mera, när
frågan gäller hela vårt livs innebörd och syfte, ligger i vår
förmåga att genomföra något. Att leva är i visst avseende som
att klyva ett stenblock — arbetaren lyfter sin slägga och slår
åter och åter på samma rand, till dess blocket klyver sig. Om
man frågar, vilket slag som splittrade blocket, blir svaret
naturligtvis, att alla gjorde det. Men utan sista slaget hade det första
och alla de följande blivit resultatlösa. Många människor
misslyckas på grund av oförmåga att utdela det sista slaget.
Det anförda torde kunna ge någon föreställning om
innehållet i boken. För att åskådliggöra sina tankar begagnar
författaren gärna bilder, och dessa äro ofta — såsom den nyss
anförda — mycket träffande. Men författaren skulle icke vara
amerikan, om det i boken icke vimlade även av anekdoter.
Några av dessa må här anföras:
En vägvisare i Sorbonne i Paris yttrade: »Detta är den
sal, i vilken de teologie doktorerna ha disputerat under fyra
hundra år.»
»Verkligen 1», svarade besökaren. »Och till vilket resultat
ha de kommit?»
Thomas Carlyle sökte en gång övertyga Ralph Waldo
Emerson om att det verkligen funnes en personlig djävul. Sedan han
uttömt alla argument, tog han för att ge ett avgörande bevis
Emerson med till ett sammanträde i brittiska underhuset.
Sir George Mellish, en av Englands stora jurister, var
medlem av en kommitté, som skulle författa lyckönskningsadresser
till drottningen. En av dessa adresser hade kollegerna börjat
med orden: »Medvetna som vi äro om våra egna brister.» »Det
duger inte», sade Mellish; »vi få inte ljuga för hennes majestät.
Förändra det till: Medvetna som vi äro om varandras brister!»
Författaren tänker sig, att en amerikan ger en liberal japan
kristliga förmaningar med anledning av de japanska grymheterna
i Korea, och att japanen med största förbindlighet svarar: »Ni
har alldeles rätt. Vi ha alla fel att ångra. Apropå felgrepp,
jag har glömt, huru många människor ni i edert kristna land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
