Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. J. Hjalmar Forsberg. Förstående och minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 2 2 1
sker i tydligt sammanhang med den intentionala uppfattningen
(s. ii o), och att det torde förhålla sig så, att ett intentionalt
element ingår i alla akter av förstående (s. 126); å andra sidan
förklarar författaren, att den (relativt dominerande) visuella
bilden i regel åtföljes av ett intentionalt vetande (s. 111). Men den
visuella bilden av objektet må vara hur dominerande som helst,
objektet kan ändå icke förstås, utan att ett intentionalt element
ingår som innehåll i uppfattningsakten.
Det synes då, som om man skulle kunna förklara alla
former av förstående genom tillvaron av ett bestämt psykiskt
element, nämligen det intentionala. Men på s. 69 förnekas detta.
»Det förefaller, som om ett intrycks ’betydelse7 eller ’mening’
ibland skulle representeras av åskådliga föreställningar, ibland av
icke åskådliga intellektuella eller emotionella element, ibland
kanske även av rent fysiologiska förlopp». Härtill kan
anmärkas, att betydelsen eller meningen väl kan representeras av
åskådliga föreställningar, men att uppfattningen av betydelsen alltid
måste äga rum med tillhjälp av element av icke åskådlig art. Om
en varelse hade blott åskådliga bilder av objekten, så skulle han
icke kunna uppfatta relationerna mellan sig själv och objekten,
mellan dessa inbördes eller mellan de olika delarna av samma
objekt och således icke heller förstå intrycken. Han skulle vara
ungefär som det stilla vattnet, som speglar allt men ingenting
förstår. På andra ställen synes författaren också medgiva detta.
Sålunda säger han, att »varseblivningarna få egentligen mening
först därigenom, att de sättas i relation till orsakssammanhang,
lagar, problem etc.» (s. 88), och att »ordens betydelse ej kan
representeras enbart av (åskådliga) föreställningar» (s. 90). Men
längre fram synes han falla tillbaka till den på s. 69 uttalade
uppfattningen: »Om en föreställning har allmän eller individuell
betydelse, beror tydligen i de flesta fall [således ej alltid?] på det
intentionala vetande, som den är ’inbäddad i’» (s. 112). Några
rader längre ned på samma sida medgives dock, att »en
indivi-dualföreställning får allmän betydelse objektivt sett genom sin
funktion och subjektivt sett genom ett med densamma förknippat
intentionalt vetande». Att fysiologiska förlopp utan reflex i
medvetandet skulle kunna ha någon betydelse för förståendet,
förefaller mig otänkbart. Emellertid har författaren ofta talat om de
fysiologiska förloppens betydelse i detta avseende men, så vitt
jag kunnat finna, blott på ett enda ställe (s. 44) om reflexen i
medvetandet »i form av egenartade känsloverkningar».
En annan fråga, som författaren snuddat vid, är den,
huruvida »tanken eller föreställningen» (bättre: intentionen eller det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
