Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Ehr. Lundberg. Homeros. Iliaden. Tolkning av Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2 anmälningar och recensioner
Vad angår troheten mot originalet, kan man ju tänka sig
en mångfald olika grader. Idealet är, att översättningen fullt
troget ansluter sig till urtexten, dock med den grundväsentliga
inskränkningen, att svenskan blir — icke blott god utan
mönstergill. Detta ideal har Risberg också nått. Det är en utsökt
njutning att läsa den gamla, ärevördiga dikten i hans oöverträffliga
tolkning. Något tillägg till texten har Risberg aldrig gjort och
endast i något tiotal verser utelämnat ett ord, och då nästan
alltid ett epiteton ömans, som ju ock, om det förekommer i samtal,
låter tillgjort och uppstyltat för våra öron. Så t. ex. påträffar
man i samtal ordet »skeppen» utan det vanliga epitetet
»il-snabba».
En jämförelse med Erland Lagerlöfs år 1912 på Gleerups
förlag utgivna översättning av Iliaden erbjuder mycket av
intresse. Till att börja med kan man med en viss trygghet
konstatera, att hos Risberg varje enskildhet är korrekt översatt,
detta icke minst beträffande de antikvariska detaljerna (t. ex.
»tvåörade» bägarn, ej »dubbelpokalen», den »helt omslutande»
skölden, ej »rundade», och naturligtvis beträffande vapnens
material »brons», ej »koppar») och att särskilt de ofta mycket
svår-tydda stående epiteten, som Homeros själv troligen övertagit
från äldre sånger, äro tolkade i överensstämmelse med den
ety-mologiska vetenskapens senaste resultat (t. ex. »hjälmskakande»,
ej »hjälmbuskfladdrande», »pilskjutande», ej »pilälskande»).
Därvid och även eljest har Risberg ofta funnit sig böra skapa nya
ordbildningar, såsom »benskenprydda» och »långhårprydda»
(akajer), »mångansträngande» (kriget), »fjällryggrika» och
»klyft-uppfyllda» (Olympen), »stridsvagnsrustade» (krigare),
»högtupp-brusande» (havet), »hästuppfödande» (Argos), »rovuppslukande»
(lejon), »stjärnebesmyckade» (himlen), »källsprångsymniga» (Ida)
och en hel mängd andra, som äro ägnade att giva en god
både språklig och rytmisk föreställning om de långa,
sammansatta, kraftigt målande attributen i det grekiska originalet.
Risberg har också noga iakttagit — vilket hör till den homeriska
stilen men är synnerligen besvärligt att genomföra — att med
alldeles samma ord återgiva de verser, vershalvor eller kortare
vändningar Homeros på ett så karakteristiskt sätt flerfaldiga
gånger återupprepat.
Vidare använder Risberg genomgående de grekiska
namnformerna, dock modernt stavade, således t. ex. Akillevs (ej Achilles),
Atreiden (ej Atriden), Aineias (ej Aeneas), Odyssevs (ej Ulysses!).
En viktigare skillnad mellan Risbergs och Lagerlöfs tolkningar
är den, att den senare översättaren i ganska stor utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
