Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Gösta Bergman. Engelsk skolradio - II. Experimentet i Kent 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I följande punkter sammanfattar Kentrapporten
slutsatserna:
1) Hörtelefoner gåvo genast en stark känsla av
avskildhet (a completely detached sense), d. v. s. känslan att talaren
och lyssnaren voro för sig själva och att framställningen
adresserades till lyssnaren personligen.
2) På grund av denna intimare kontakt med föreläsaren
var det en lättare sak för lyssnaren att koncentrera sig, när
han använde hörtelefoner.
3) Med hörtelefoner avlägsnades den störande inverkan
av trafikbullret. I en genomsnittsgrupp av lyssnare finns
det alltid några, som ha svårt att även under normala
förhållanden koncentrera sig. När trafikbullret dränker en talares
röst, hejdar sig denne tills bullret är över eller upprepar sina
ord, men detta är omöjligt vid radiomottagning. Om i fallet
med högtalaren en mening eller två gick förlorad, visade det
sig vara rätt svårt för en del lyssnare att fatta tråden igen,
varav följde att uppmärksamheten och intresset till en viss
grad slappnade.
4) I högtalargruppen gjorde man den iakttagelsen, att
då en humoristisk passage berättades, lyssnaren gärna ville
fästa sin grannes uppmärksamhet därpå, och ibland kunde
det hända, att hela klassen brast i skratt med resultat att
nästa mening gick förlorad, försåvitt inte föreläsaren gjorde
ett uppehåll. Med hörtelefoner gjordes inga sådana försök
att dra grannens uppmärksamhet till sig, och det inträffade
inga spontana utbrott av skratt, även om leenden speglade
sig i lyssnarnas ansikten. Denna tydliga känsla av
avskildhet från den övriga gruppen, om vars närvaro lyssnaren
blev mindre påmint, gjorde att hans uppmärksamhet mera
odelat kunde ägnas åt föredraget.
5) Föreläsarens personlighet verkade starkare, då klassen
lyssnade med hörtelefoner.
6) De olika skiftningarna i tonfallet, som äro mera
nödvändiga, när man icke kan se föreläsaren, komma betydligt
klarare fram i hörtelefonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
