Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris för att göra lycka. Valfons som andra. Ett
yttrande av honom, sedan han gjort bekantskap med det
parisiska sällskapslivet, väckte uppseende inom hans
umgängeskretsar, därför att det avstack från det vanliga
tänkesättet. Det var på en mottagning hos en förnäm
dam och yttrandet lät så här:
»Jag förstår inte hur en adelsman kan sänka sig
därhän att sälja sina kyssar.»
Man fann honom dum och löjlig.
En och annan tyckte att hans ord var stötande, ja,
opassande. Ingen förstod honom eller höll med honom.
Han vidhöll ändå sin mening, trots det besvärliga i att
vara ensam, och utvecklade sin åsikt vidare i sin
dagbok. Där står bland annat: »Jag går in på, att man
kan mottaga ett sidenband till rosett på värjan, ja till
och med en ring, men penningar aldrig. Det är en
låghet, ovärdig en adelsman. Om man t. ex. har behov av
200 louis (dåtidens myntsort) för tvingande utgifter, kan
man behandla sin älskarinna som en vän och ge henne
företrädet vid lånsökandet, men man måste betala igen
och det så snart som möjligt».
Sådana var hans principer. De blev ganska tunga
för honom att genomföra. Han fick nämligen en mängd
frikostiga | anbud. I sin dagbok berättar han om kända,
högt uppsatta damer, som erbjöd honom pänningar på
ett sätt, som han själv kallar »artigt och för hans
värdighet så litet sårande som möjligt». En afton får han
en kristallskål, infattad i guld och full av konfekt. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
