- Project Runeberg -  Öfningar att formera våra pennor /
V

(1843) [MARC] Author: Johan Andersson, Anders Anderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ståndpunkt, instinctlifvets, lefver sympathiskt med naturen,
så år denna sedan jemt sympalliisk med menniskan: hon
lider med henne, glades med henne. Söker du skugga,
så sträcker trådet vanligt ut sina grenar, vill du hora
källans sorl, hon vantar på dig i den svala lunden; långtar
du att hora stormens sus — vålan — hor han spelar ju
i trådens kronor på de höga fjellarne. Aldraminst kan skal-’
den vara blind for dessa taIIor. dof for dessa toner.
Menniskan har lösryckt sig från naturen och hon måste så
göra, men hvarfore, om ej for att såsom fri ande
åter-fSrsona sig med henne. Vi åro ingalunda de, som vilja
betvifla eller bestrida, livad Filosoferna kalla det ondas
uullitet, och att endast det goda, såsom egande sann
realitet, står qvar och genomgår tiderna; men under denna
det godas oandliga utvecklingsprocess förefinnes i hvarje
tids bildning mycket falskt och sminkadt. Således kan
vål ingen fördomsfri betraktare neka, att på den moderna
bildningens tråd finnas många vissnade och mosslupna
qvistar bland de unga, friska skotten, många gula blad,
sotu framsticka bland de gröna. Hvaraf detta, om ej af
den vidriga förkonstling, den onödiga söndring frän
naturen, hvaröfver, ack! så många skona tårar blifvit gråtna.
Hvad vilja då vi? Hvad vilja de unge, som ånnu blott
o-betydligt öfvat sig med att formera sina pennor?
Förmodligen ingenting mer och ingenting mindre, ån leda
menni-skorna ut från deras fasta boningsplatser, med skalder
och strångaspel i spetsen, att beta på naturens allmänning,
och satta dessa Apollosöner på kullarne, att med sina
toner våeka och underhålla aptiten till den poetiska spisen.
Så var ej vår mening: nej vi ville endast såga: Lycklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennofning/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free