Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kladd uti bröllopsdrägt lion vänlar sin lysande brudgum,
Henne befjenar den låtta Zephir, till honom hon talar:
Skynda dig, kransa milt hår och smycka med rosor min
mantel,
Snart, ack snart, jag känner det väl, den herrlige
kommer,
Hodnaden tränger sig fram på min kind och händerna darra.
Lyft ditt öga mot östern och se, en herrlig triumfport
Hvälfver sig högt för hans tåg och brölloppefs flammande
facklor
Sprida sitt ljus öfver verldarne ut, men fördunklas dock
vida
Af hans öppnade blick, den blick jag darrar all möla.
Pock han strålar ju mildt., en röst ur mitt hjerta mig
hviskar,
Att vid den älskades barm mitt lif skall i glädje förrinna.
He’n var dess bröllopsskrud fulländad, förnöjd och med
stolthet
Zephir skådar sitt verk och talar med hviskande stämma:
Skön, o Hertha, du år, en värdig brud åt den höge,
Som från gyllene (hron regerar planeternas banor;
Hvem kan se dig och undra ändå, att hans lågande blickar
Kärleksdruckna på dig nedföllo, känslornas tolkar?
Herthas klappande bröst sig höjer af stolthet, och glädje,
Sakta hon båfvar af fröjd och — dock, hvi längre
besk rifva?
Ty, .1 kännen det väl, J Nordens älskande tärnor.
Eller .1 anen det visst, hvad hon känner rodnande bruden,
Der hon väntande står, och i glans dess lysande brudgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
