Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges politiska låge 1660. 861
utvägar, som ledde bort från trangmàlen för stunden, men
därmed nöjde han sig tyvärr ofta. Han saknade den
fjärrskådande statsmannavishet, som förmådde öfverblicka och
afvärja de faror och missförhållanden, hvilka sköto skott
ur rötter, som utan förbarmande helt bort rödjas bort.
Sverige befann sig år 1660 i förhållande till sina
närmaste grannar ungefär i samma läge som en affärsfirma,
hvilken — för att upprätthålla ett ansedt namn och en
stor kredit — skaffat sig aktier i många utländska,
tvifvel-aktiga affärsföretag. Hufvudmannen, som ensam skött
bolagets procura, hade oväntadt dött, och nu gällde det
för kontorspersonalen att icke tillåta kreditorerna utse
gode män, utan att själf fortsätta affären i den gamla
firmans namn och förhindra konkursen; det gällde att
realisera en del aktier med betydlig rabatt samt att tysta
munnen på fordringsägarena, utaD att göra stort uppseende,
och själfva inkassera ett skäligt arfvode.
Sverige behöfde fred; därför gafs åt de svenska
gesanterna order att vid underhandlingarna moderera sina
fordringar, så att man kunde komma från krigen snabbt
och till möjligast bästa pris. Detta skedde, och med
sans glädje hälsade svenska folket i maj 1660 budskapen
om de några veckor förut afslutade fördragen i Oliva och
Köpenhamn. Därmed hade man kommit på fredsfot med
Polen, Österrike, Brandenburg och Danmark, och man
bidade, att stilleståndet med Eyssland skulle afslutas.
Några nya arméer behöfde således ej uppställas, men
af-rustningen af de förefintliga blef dock en svår sak. Eikets
säkerhet fordrade, att en del af trupperna fortfarande
skulle hållas under vapen, och därtill kommo de entledigade
officerarenas fordringar på icke utbetalad sold och extra
gratifikationer. Bristen på penningar var så stor, att Per
Brahe i ett bref utbrister: „De närmaste besvären äro
nu de allra största, som är det öfvermåttan stora
trångmål pà penningar och nästan omöjligt att bringa sig
därmed igenom". Det återstod ingen annan utväg än att
flere rådsmedlemmar i eget namn upplånade mynt och
försträckte summorna åt kronan. Men härmed fylldes blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
