Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Jag blir kadett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, svarade jag, jag skall bli i land med den
där gamle fårskallen, som inte gör annat än bugar
jämnt och samt. Vad är han för en?
– Han är vår provianthuggare.
– Provianthuggare!
– Ja! det vill säga det samma som fregattens
skrivare eller kassaförvaltare. Ni skall så
småningom komma under fund med allt det där. Ni har
mycket att lära; i förbigående sagt, gör honom till
er vän, om ni kan, ty han leder chefen helt och
hållet efter sin näsa.
Då han såg, att jag ej förstod honom, fortfor
Bob Cross:
– Min mening är att vår chef tycker mycket om,
att officerare visa honom stor respekt, och han
älskar det där ideliga bockandet och skrapandet med
foten. Han tycker icke om att officerarna och
manskapet blott röra vid sina hattar, utan vill, att de
alldeles avtaga dem, då de tilltala honom. Ser ni,
han är adelsman, kan tänka, och, vad mer är,
kommendörkapten, och menar sig vara tusan så stor
matador; glöm därför inte, vad jag sagt. Men här
kommer skeppsskrivaren.
Mr Culpepper kom nu ut, tog mig vid handen
och ledde mig hem till sin bostad vid Southsea. Han
sade inte ett ord under hela vägen, men tycktes
vara stadd i djupt begrundande. Slutligen
ankommo vi till hans port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
