Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordensvärd. Ragnar Bergenstrahl kysser fru Hertz’s hand,
sägande med stadig röst: — Det käraste jag eger lemnar
jag hos er, och till följe deraf är jag — lugn!
Han närmar sig archiatern och skakar dennes hand;
hans våldsamt uppskakade maka sliter sig ur sin faders
armar och kastar sig i hans; hennes läppar prässa sig
mot hans läppar; tårarna stanna; en ångestsvett fuktar
hennes panna och armarna slingra sig kring hans hals.
— Ragnar, Ragnar, om du . . . ! — hon kan ej
afsluta meningen.
— Jag kommer åter, min älskade! — svarar han,
under det han förgäfves bemödar sig att återhålla
tårarne.
— O, var försigtig, var försigtig . . . blottställ . . dig
. . . ej o-nö-digtvis! — ber hon med bruten röst.
— Säkert — svarar han, — är din makes heder
dig dyrbarare än hans lif!
— Jag ville . . . att det skulle vara . . . så . . . men
jag är . . . svag . . .
— Hvar har nu min starka, kraftfulla Adèle tagit
vägen? — säger han, tryckande henne fast intill sig.
Medan den unga makan omslutes af sin mans
armar, tager Henrik afsked af de sina.
Han gråter icke, men synes rörd.
— Gud välsigne dig, min mor! — yttrar han,
omfamnande fru Hertz. — Skulle vi ej träffas mera, tackar
jag dig nu, af hela min själ, för allt, allt!
— Vi mötas i våra böner hos .. . Gud! — svarar
fostermodren, och tårarna rinna långsamt utför de
vissnade kinderna.
— Farväl, gamle far, tack äfven du!
Och tack du min son, — svarar med darrande röst
den gamle, — som belönat mina omsorger.
Vid dessa ord rynkar sig lätt den unge, vid
kaminen stående, mannens panna.
— Farväl Gabriel! — säger Henrik till den
sistnämnde, tryckande dess hand i sin. — Gabriel, —
hviskar han, — kom ihåg ditt löfte! Gud vare med dig!
— Han vänder sig från brodren till Eva M., af hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
