Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Archiater Hertz och hans hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltför samvetsgranna, så i det minsta som i det största,
ansågo sig ej böra inblanda sig i barnens och modrens
enskilta förhållanden.
Samma år som Carl Osbahr konfirmerades,
bortrycktes han af en svår, långsam nervfeber: Hertz meddelade,
i ett vackert och rörande bref, modren den sorgliga
underrättelsen.
Att döma efter fru Osbahrs svar på detta bref skulle
man lätt kunnat falla på den tanken, att archiatern
genom något våldsamt medel hade förfogat gossen till andra
verlden.
Max var en herrlig ynglingauppenbarelse, skön
till sitt yttre som till sitt inre; ljuf och mild som
en vårdag, var han allas, i synnerhet fosterföräldrarnes
älskling.
Efter brodrens död tycktes stundom ett djupt
svårmod bemäktiga sig den unge Max, och den enda som i
dessa ögonblick kunde inverka på honom var — Ursula.
Den 29 Mars för sex år sedan, då alla gått till
hvila, smög sig Max bort från det lugna föräldrahemmet.
Hertz hade i affärer företagit en resa till hufvudstaden;
Henrik, som med en slags faderlig ömhet alltid omhuldat
Max, var äfven borta.
Den sjuttonårige ynglingen hade föregående aftonen
på sitt bord qvarlemnat tvänne biljetter, den ena till sina
fosterföräldrar, den andra till den då trettonåriga Ursula.
Till de förstnämnda skref han:
"Goda, evigt älskade föräldrar!
Spanen icke efter mig! Förlåten mig! Men jag
kan icke annorlunda! Ansen mig ej som en otacksam,
ovärdig son! Jag glömmer eder aldrig. Hafven tack för
allt! Eder olycklige
Maximilian Osbahr."
Hans biljett till Ursula var af följande lydelse:
"Min Ursula, min älskade barndomssyster! Ödet
för mig bort till fjerran land, till min moders fosterland!
Men innan jag reser, måste jag tacka dig för de ljufva,
sköna stunder du genom din systerliga ömhet skänkt mig!
Gud välsigne min lilla Ursula! Ordspråket säger: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
