Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vid Grosbeeren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
as
Nordensvärd på detta vidsträckta fält, der månans sken,
som belyste sårade och döda, gaf något ännu hemskare
åt den uppskakande synen.
Det höres, — menade K., — att det är första
gängen som Nordensvärd åskådar en dylik tafla.
— Ja, och gifve Gud att det vore den sista! —
efter något uppehåll tillade han:
— Jag tror att jag med lika mycket mod som
någon annan skulle gå döden till mötes, men icke
destomindre hatar jag krig, — fortfor han med en i rösten
stark accentuering, — som något både okristligt och
onaturligt.
-t- "Onaturligt" måtte det väl ej vara, — menade
K., — efter krig varit till allt sedan verldens skapelse.
Nu tillslöts vägen för dem af döda och sårade; här
hördes ett rosslande hest ljud, der ett sakta qvidande;
på ena sidan om dem stönade en häst, hvars ena ben
var undanskjutet: på den andra krälade på händer och
fötter en mensklig varelse. De veko af åt annat håll.
Knappast hade de tagit några steg förrän en blodström
öfversköljde deras fötter.
— Om vi kunde göra något för de arma! —
utbrast Nordensvärd, då blicken plötsligen föll på en ung
krigare badande i sitt blod.
Han steg närmare.
— O min Gud! — utropade han, böjande sig
öfver den särade.
Det var ett bildskönt ansigte, öfver hvilket månans
matta strålar kastade sitt våglika sken. — Kastanjebruna
lockar böljade sig kring den rena, öppna pannan;
ögonen voro tillslutna, de bleka läpparne hårdt sammantryckta,
— Det är, tror jag, unge Osbahr, — sade S***;
*— archiater Hertz^s fosterson.
Blott för en sekund tycktes Nordensvärd hafva
förlorat sin fattning. Han lade handen på den afsvimmades
hjerta och puls. Han aftog rocken och medelst deras
näsdukar förhandl han provisionelt det blödande såret.
— Han lefver, — utropade han; — vi måste
försöka att transportera honom till byn. Begåfvad med en
herkulisk styrka, upplyfte Henrik honom på sina axlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
