Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. En morgonstund på Dahla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade ett litet paket i sin hand, hvars konvolut
var af ostindiskt papper.
— Jag skulle bedja far vara god, att om far
skrifver till Max, lägga in det här i brefvet samt helsa från
det stora päronträdet.
Gubben log och tog det lilla paketet i sin hand.
— Är det guld, silfver eller ädelstenar som du
lägger in så här omsorgsfullt, men sådana vexa väl icke "på
det stora päronträdet?"
Han öppnade det varsamt, ty det var oförsegladt,
och prässade torkade päron lågo inuti detsamma.
— Ah kära hjertans, intet vågar jag postpenningar
på några torkade päron . . . tror du ej att grefvinnan
Bulow har rarare saker att bjuda på?
— Men hon har inga päron vexta i Sverige, pä
hans eget träd, på hvars grenar han och hans bror Carl
så ofta gungat!
— J fruntimmer, J blifven barn så länge J lefven!
— Det är ju godt det, — svarade Eva med sitt
godmodiga småleende, men med en ton i hvilken låg
mycket allvar, tillade hon: — "Sådana barn höra
himmelriket till!" — Efter en stunds tystnad återtog hon, i det
hon med en bedjande blick såg upp till den gamle;
— Söta far, skicka af mina päron!
— Kanske bryter han aldrig det här brefvet! —
sade med en suck Hertz.
— Så gör det ju ingenting om det ligger inuti
detsamma.
— Nå, så får gå! — sade archiatern med en viss
hjertlighet i blick och ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
