Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IX. Ett Gästabud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX.
Ett Gästabud.
Som de personer, kring hvilka händelserna ? var
berättelse röra sig, vistas både i Sverige och Tyskland, bedja
vi läsaren ursäkta att vi under loppet af densamma, flyga
fram och åter öfver hafvet, men dock ej hastigare än
deras tankar, som dväljas på ömse sidor af den stora blå
vattenmassan, hvarje dag ila till hvarandra.
Underrätlelsen om Maximilian Osbahrs tillfrisknande
hade hos familjen pä Dahla väckt den lifligaste glädje.
Gubben ifrade för sitt kalas, och det lönade ej
mö-ian att motsäga honom. Fru Althea skämtade då han hörde
det, öfver hans infall, men i hans frånvaro tålte hon ej
att man med ett ord eller en blick ogillade detsamma;
Eva log och sysselsatte sig med tillredelserna. Adéle var
så plågad deraf, att hon, när ingen såg det, nästan gret,
Gabriel talade om ålderdomssvagheter, och Benedikta
brummade.
— Det var den 29 September, samma dag som
träffningen vid Muldafloden .egde rum; de främmande
voro bjudna lill middagen; Adéle och hennes mor sutto
i öfre våningens förmak, ett stort vackert rum, lika
tillgängligt i hvardagslifvet som vid högtidliga tillfällen;
dörrarne mellan de trenne inom hvarandra (sängkammare,
förmak och sal) belägna rummen voro öppna; det var ej
möjligt, när man såg deras stilla arbetsamhet, förmoda att
man bär i dag skulle tillställa kalas.
Den gamle satt i sitt "sanctum sanctorum," som det
innanför hans enskilta kammare redan omnämnda rummel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0082.html
