Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En sjuksäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
— Det kostar på honom, — såger Dahl, — att ej
få följa regementet.
— Gud välsigne dig! — yttrar kapten rörd. —
Du har ärligt förtjenat den orden, som svenska arméens
generalissimus fäslat vid ditt bröst! Det skall blifva en
glädje för gamle archiater Hertz, höra huru du,
tvenne gånger under detta fälttåg utmärkt dig!
Vid namnet "Hertz" studsar Gyllenburg, men säger
dock ej ett ord.
— Farväl Nordensvärd, — infaller läkaren, — det
kostar på mig att ej få sköta dig.
Han vill trycka deras händer, men hans hand
återfaller mot täcket. Med ett sorgligt leende besvarar han
deras afskedshelsning.
En knapp halftimma efter deras aflägsnande, hörer
han andra, ännu kärare röster.
Det är Ragnar Bergenstrahl och Max Osbahr.
Man ser att deras ankomst kommer hans blod alt
löpa fortare.
^r Vi måste se dig, innan vi bryta upp! — sägej
den förstnämnde. — Man laiar om en vapenhvila, och
då...
— Reser du . . . hem? — ifyller Henrik med svag
röst meningen.
— Möjligt!
— Helsa . .. helsa ...!
— Och säg dem, — infaller Gyllenburg, — att de
på Guds makt få återse honom.
— Ja, på Guds makt träffas vi! — säger Ragnar,
— träffas vi en och många gånger!
— Max! — säger den sjuke och vill upplyfta sin
hand, men förmår det icke.
Denne lägger med ömhet sin hand på hans. En
tår glimmar i den unge, i Preussisk tjenst varande
officerns ögon.
— Och jag kan icke nu återgälda, hvad du för ej
längesedan gjorde för mig! Aldrig har den s. k.
pligten synts mig så tung!
Många frågetecken stodo att läsa i den sjukes ögon,
f½en ingen af de närvarande förstod deras betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
