Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Hemlands-scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Hustrun syntes ej mindre bestört och sade liksom vid sig
sjelf: "Nordensvärd! — outgrundliga Försyn!"
— Hvad heter mannen? — afbröt Hertz häftigt.
— Han kallar sig Gyllenburg.
— Gyllenburg... Gyllenborg! — upprepade Hertz»
— Emellertid ville herr Gyllenburg, — fortfor
Ragnar, för ingen del tillåta oss transportera Henrik till
sjukhuset. Jag uppsökte genast min svågers kapten, då
denne hos befälet anmälte honom som sjuk.
Regementsläkaren, doktor Dahl, besökte honom genast och gaf honom
sjukbetyg. Han är ung och stark, och vi ^kola väl
hoppas att han tillfrisknar; enligt hans värds begäran lät jag
transportera hans saker till hans logis; i början var han
än sanslös, än under inflytandet af en stark feberyra.
Men sista gången jag och Max besökte honom, var han
fullkomligt redig och kände igen oss. När jag lät honom
förstå att jag möjligen kom att resa hem, sade han:
Helsa, helsa!
Nedslagenhet och missmod tecknade sig på hvart
enda anlete. Med tåren i ögat tryckte Adéle sin mans
hand. Gubben såg ned i sin kopp, under det att
gumman, sättande sin på bordet, drog en djup suck.
Benedikta snyftade högt i sin vrå mellan kakelugnen och
soffan, der hon satt.
— Henrik, min raska, präktiga gosse! — mumlade
archiatern.
— Men allt hopp om hans vederfående var väl
ännu icke förloradt? — inföll Eva.
;— Nej, jag tror icke det, — svarade Ragnar; —
men han var häftigt angripen af en elakartad gastrisk
feber. Herr Gyllenburg bad mig helsa hans fosterfader
med den försäkran, att han skulle vårdas lika ömt, som
vore han dess egen son.
För att något lyfta sina omgifvandes sjunkna mod,
befattade han utförlig! huru Henrik tvänne gånger
utmärkt sig, hans dubbning på stridsfältet, samt åtskilliga
anekdoter från det pågående fälttåget.
— Och du blef äfven dubbad vid samma tillfälle?
■— inföll Adéle.
~~ Ja, — han tystnade, —- jag har äfven gjort eu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
