- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
150

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glädje och smärta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

— Nej, min älskade, — inföll leende Nordensvård,
— de läcka knappast till en tarflig utkomst, men jag
hoppas pä framtiden.

— Grefve Lichtenfeldt, som jag ofta nämnt för dig,
hjelper oss säkert.

Engels uppfostran hade måhända blifvit behandlad ur
en alltför ensidig synpunkt.

En äldre historisk författare säger: "ingen sol utan
fläck", och erfarenheten förkunnar oss dagligen: "intet
menniskohjerta ulan svagheter."

I delia älskade barn omlefde föräldrarna på nytt sin
ungdom; modren, så resignerad i hvad som enskildt
rörde henne sjelf, hade ifrån det ögonblick Engel kom lill
lifvet lills närvarande stund, undanröjt så mycket det i
hennes förmåga stått, allt hvad som kunnat förorsaka den
älskade varelsen minsta obehag, och hennes man hade i
detta, som i allt annat, gjort ett med henne.

Alla bekymmer, så materiella som moraliska, hade
föräldrarna gömt för sig ensamt, och Engel hade, som
ofvanföre är antydt, aldrig, förrän dä kriget utbröt, vetat
hvad bekymmer, saknad eller sorg ville säga.

När föläldrarna talade om att ej Nordensvärd kunde
gifta sig förrän han egde en tryggad ulkomst att erbjuda
sin hustru, föreföll det henne högst underbart.

"En koja och ett hjerta!" Denna gamla utnötla fras
var hennes uppfattning af äktenskapet, och på alla inkast
svarade hon: — Blou grefve Lichtenfeldt kommer, blir
det bra . . . han gov ett med mig.

Nu först, då det var alliför sent, började Elisabeth
att förebrå sig, alt för sin dotter för mycket hafva
undan-dolt lifvets verkliga sida.

Man var i början af December månad; dagen före
Henriks afresa var inne. Han måste lemna sitt Canaans
land för all rastlöst begifva sig lill den i Holstein
befintliga svenska arméen.

Under denna tid hade han då och då hört Engel
nämna ett honom obekant, men som det tycktes, henne
kärt namn, fordna sachsiska ministern grefve Lichtenfeldt;
denne man hade för två år sedan tagit afsked och befans
sig för närvarande i Paris, samt återväntades nästa vår. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free