Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVII. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
En öfverraskning.
Våra unga herrar hade rest hela nallen, och under
resan inomlands färdats dels på vagn, dels på släda, och
begagnade nu slutligen detta sednare åkdon, då vägen
krökte sig förbi Wa ni hems kloster, frän hvars fönster
lusenfals ljus glimmade; från den mörka himmelen föll
snön i stora flingor; det var fullkomligt urväder.
— Nu, Gudskelof, ha’ vi hunnit så långt, — sade
Henrik, — och ett underverk att vi i mörkret
hittat vägen.
—• Stille vi ej det? — inföll skjutspojken, — vi ä"1
ju i kända landet; jag stille i sömnen, om så vore,
kunna hitta den.
Från templet ljöd melodien på en bekant Julpsalm.
— Henrik, mig fattar ett begär, — sade Osbahr, —
att ännu en gång öfvervara en Julotta i detta gamla, kära
tempel.
— Du kan ju gå af här, om du vill, men jag
längtar fram.
Osbahr steg af vid kyrkan, och medan Henrik
fortsätter vägen fram till Dahla, följa vi honom in i det
göthiska templet.
Han träder inom stora dörren; anblicken af den rikt
upplysta dömen synes honom så skön, att han häpnande
tager ett par steg tillbaka. Tvänne å ömse sidor dubbla
pelarrader gå ända fram till choret, hvars runda cirkel är
liksom garnerad med mellan fönstren utskjutande smá
kapell, griftvårdar öfver aflidne utmärktare personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0168.html
