Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
du håller af som en broder, en biljett och en
medaljong
Ursula rodnade flyktigt.
— Jag mottog både det ena och det andra som
minnen af en barndomsvän, som jag då fruktade att
förloia.
— Ja Ursula, vi voro vänner som få det varit, —
sade han med de sänkningar och höjningar i rösten,
hvilka en häftig sinnesrörelse vanligtvis föranleda. — och
Ursula, äro vi det icke än . . . Ja, det var mest för din
skull, som jag blott för tvenne dagar sedan, ty i
öfvermorgon måste vi fara igen, företog denna besvärliga resa.
Jag älskar alla här som föräldrar och syskon, och jag har
ju äfven en syster här, en liten stackars värnlös varelse,
som goda menniskor förbarmat sig öfver; men hade det
ej varit för att se dig, hade jag väntat till sommaren: —
han tryckte hennes händer mot sitt hjerta, till sina läppar.
Dörren var öppen, men de sutto så att ingen kunde
se dem.
Våldsamt klappade Ursulas hjerta. Hon bibehöll
fortfarande tystnaden.
— Ja, Ursula, du är mig af alla kärast pä jorden!
— Max! — och med en på en gång forskande och
förebrående blick såg hon upp till honom.
Han såg klart och trofast in i hennes öga.
— Jag vill veta hvad det frågtecken betyder, som
jag läser i dina öson?
— Jag vet ej om jag skall säga det.
— Du måste säga det . . . förr Ursula, hade vi allt
gemensamt; aldrig något doldt för hvarandra? Mins du
hur jag lärde dig gå skridskor på den tillfrusna sjön;
— han såg ut åt den samma — huru jag med mina
skridskor skar ditt namn i isen, och huru du skulle
försöka att med dina skära ett M, men det gick icke . . .
och när din mor dog var jag den enda som förmådde
trösta dig, — så som du mig, när jag förlorade min
bror — men säg, hvad ville du fråga?
— Du sade, att "jag ännu är dig kärast på jorden",
men om ryktet är sann!, måtte väl någon annan vara
dig kärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
