- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
178

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En öfverraskning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

som ogifvet! Öfver framtiden kunna vi ej bestämma, men
väl öfver våra egna hjertan.

Dagen led lill slut; de fremmande reste, men
Ursula stannade qvar. Hennes styfmor hade sjelf föreslagit
att hon skulle tillbringa helgen på Dahla.

Vi ha omnämnt den innanföre archiaterns
arbetsrum, belägna helgedomen, på hvardagsspråket kallad:
Sanctum sanctorum; ett stort rum, hvars väggar voro
beklädda från golf till tak med skåp, mellan hvilka, platser
voro lemnade för tvenne små hörnsoffor med sina bord
och taburetter framför sig. De på längsta väggarna
varande skåpen innehöllo bibliotheket, och de mellan
fönstren, snäck- och medalj-samlingar, insekter och
uppstoppade foglar. Längs utmed golfvet stodo bordsfötter,
hvilka uppburo stora glaslådor, innehållande åtskilliga
cu-riosa. På ömse sidor af dörren presenterade sig Buffon
och Linné i Lebensgrösse; utmärkt väl lyckade statyer
af vax.

Klockan var 10 pä aftonen; de båda gamla och
Henrik — Max hade nyss lemnat dem, — sutto i den
ena lilla hörnsoffan.

— Huru kär surprisen än var, — sade fru Althea,
— som ni gjorde oss, fruktar jag att ni båda två få plikta
för den här resan.

— Huru så min mor?

— Intet var det särdeles förnuftigt att, sjuka som
ni båda varit, du senast och farligast, företaga midt i
vintren, en så besvärlig och lång resa, till både sjös och
lands.

— Man är ej midt i vintren, — log Henrik, —■
förrän i medlet af Januari.

— Och en så lång resa blott för tre dagar! —
återtog hon.

— Banna honom intet nu, mor lilla, och låt ej
tanken på en möjlighet som med Guds hjelp ej inträffar,
störa vår närvarande ro. Mig synes att det var vår Herre
sjelf, som i vår bedröfvelse, skickade oss denna fröjd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free