Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Fragmenter ur Fredrik Gyllenburgs lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
En förunderlig ödets skickelse öppnade nu för mig
en helt ny bana: der grundstenen lades til! min
mångåriga husliga lycka.
Mot slutet af förra århundradet, anlades i
Christians-feld i Norra Schleswig, ett Herrnhutiskt institut, hvarest
lika mycken ordning som menniskokärlek och sedlighet
var rådande. Denna stiftelse egde i likhet med hvarje
annat menniskoverk, sina brister och ofullkomligheter,
men de goda resultaterna deraf voro dock vida
öfvervägande. Det fanns ej någon lärogren, ej någon skön
konst med undantag af dans, i hvilken ej undervisning
bibringades.
Gossarna voro helt och hållet skilda från flickorna,
och endast i kyrkan hvarje Söndag, hade de tillfälle se
hvarandra. Bröder och systrar hade tillåtelse träffas på
deras födelsedagar, men icke oftare. Portar och dörrar
lästes aldrig, och det oaktadt kunde man icke uppvisa
något exempel hvarken af stöld eller osedlighet.
Sättet att tillvägabringa äktenskapen, var en af de
få skuggsidorna; dessa skedde alltid genom lottning. Vid
detta institut blef jag för gossarna anställd som lärare i
musik och målning. Jag var då endast 18 år gammal.
Jag var lika skild, som mina elever, från allt
umgänge med det täcka könet. Men hvarje Söndag såg jag
i kyrkan en ung flicka, som genom sitt älskliga utseende,
ådrog sig min uppmärksamhet.
Slutligen fick jag genom en af ynglingarna, hvars
syster vistades i flickornas institut, veta, att det var en
svenska, en fröken Nordensvärd; öfverstigandet af den
chinesiska muren var ej mera outförbar än ens en tanke
på möjligheten att öfverträda de vid institutet en gång
fastställda stadgarna. Det närmade sig snart lill näronde
ynglings födelsedag, då han för andra gånger under årets
lopp¾fculle få träffa sin syster. Jag tänkte en minut att
genom honom, medelst förskaffandet af en biljett till min
vackra landsmaninna, göra mig känd af henne, men jag
insåg genast de allvarsamma följder, som en dylik
oförsigtighet ovedersägligen måste åstadkomma. Att träffas vid
in- eller utgången till kyrkan var lika omöjligt; ty
kar-ar och fruntimmer utgingo från hvar sin särskilta port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
