Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Halsstartighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
hade han på afstånd visat henne ett föttrolladt slott, med
det löfte: "Der skall du bo!"
Det var icke allenast förhoppningen om en förening
för lifstiden med den hon så innerligt älskade, det var
lika mycket utsigten till befrielse från sitt fängelse, — ty
så betraktade hon sitt hem — som fyllde hennes hjerta
med en namnlös fröjd.
— Du tiger mor! — sade Hertz.
— När J voro barn begge två, — sade med
rörelse fru Althea, — tänkte jag "kanske att vår Herre
ämnar dessa båda för hvarandra, huru väl skulle icke det
passa." — Ja, J kunde gerna bo hår hos oss.
Ursula sjönk ned på knä, i det hon lade sitt hufvud
mot fru Altheas.
— Hvarföre gör du så kära barn, — sade fru
Althea, förande handen öfver flickans hufvud, — knäböj
icke för en svag menniska. ..
— Låt mig få ligga, — hviskade ursula, — det är
en god hvila för kropp och själ.
— Hvila för kroppen, tycker jag just ej det kan
vara, — skrattade gubben .. . Max stod bredvid henne,
med hufvudet lutadt mot hennes axel.
— Jag tillråder dig, att innan du reser, tala vid
Ursulas far, — sade Hertz till Max.
Morgonen derpå, Tredjedag Jul, gick Osbahr till
prestgården.
Prosten P. satt ensam i sitt arbetsrum. Vid Max’s
inträde steg P. långsamt upp, hela hans väsende antog ett
visst besvaradt uttryck.
— Löjtnanien kommer troligen i afsigt alt taga
afsked? Herrarna resa ju i morgon.
— Ja, så ämna vi.
— Det har raillat i natt. .. vårt präktiga före har
brutit upp; herrarne får säkert, fruktar jag, dåliga vägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
