Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Halsstartighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
— Bror känner så väl som jag anledningen till
ynglingens försvinnande, och vet således att grunden dertill
var snarare ädel än tadelvärd.
— Som fader, — återtog prestmannen, anser jag
det vara min skyldighet att sörja för min dotters väl; jag
är öfvertygad alt notarien Nordensvärd är den make som
bäst passar henne.
— Denna öfvertygelse hvilar på en nyck, — återtog
i samma ton archiatern. — Gabriel hör mig ock nära
till; han är icke allenast min hustrus systerson, utan han
är äfven min fosterson . . . men skall jag säga det. . . han
är den af mina fosterbarn ... — han tystnade, med
koncentrerad harm fortfor han: — Lika mycket, Osbahr har
under det nu pågående fälttåget utmärkt sig på det mest
hedrande sätt; han är i alla afseenden, efter hvad
Henrik säger, välkänd i det land hvilket han för närvarande
tjenar; — rösten mildrades; han räckte prosten handen.
— Låt oss i enighet och vänskap bilägga denna tvist;
jag åtager mig att tala med Gabriel; del är icke bror
sam återtager sitt löfte: det är din dotter som beder sin
far att få förena sitt öde med honom, med hvilken
hennes hjerta är så till sägandes sammanvext.
— Emedan de några år som barn lekte
tillsammans så . ..
— Så ha de under dessa åren bibehållit för
hvarandra denna innerliga rörande illgifvenhet, på hvilken
man knappast har exempel. Då Max trodde sig vara nära
döden, var Ursula hans nästan enda rediga tanke.
— f allt annat är jag villig som skyldig att
efterkomma min värda broders önskan, men i detta afseende
är jag obeveklig. Det jag lofvar den ena dagen, ryggar
jag icke den andra.
— Pappa, — inföll Ursula, som hittills tegat, —
hör nu mig. Det är sannt hvad fader Hertz nyss sade.
Tretton år då Max lemnade oss, kände jag ej sjelf
naturen hvarken af min eller hans känsla. Men under dessa
sex år har jag fullkomligt väl lärt känna densamma; man
sade mig att han var förlofvad med en annan, jag trodde
mitt hjerta skulle brista; jag kallade mig sjelf romantisk,
excentrisk m. m.5 men det hjelpte icke... hvad jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
