Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Halsstartighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
— Ursula blir Gabriel Nordensvärds hustru, ingen
annans!
— Det der är en fix idé, — sade Hertz häftigt,
— bror hörde sjelf hvad flickan sade; hon säger nej i
brudstolen.
P. teg.
Flertz kände vreden sjuda i sina ådror.
— Lagen, vår svenska lag, — han höjde rösten, i
det han spände ögonen i prosten P., — sträcker
föräl-draväldet nog långt, men handla som du behagar... Vår
Herres hand hinner dig!
Dessa sista ord ljödo som ett åskedunder.
Medan detta samtal föregick i sängkammaren,
vexlades mellan bröderna Nordensvärd följande ord:
— Sä höll du ditt löfte till mig, Gabriel! — sade
Henrik, — då jag i våras for till kriget, lofvade du mig
alt icke besvära Ursula med något frieri.
— Jag har ej heller vändt mig till henne.
— Men lill hennes far? så mycket sämre.
,— Jag är ej skyldig dig reda för mina handlingar.
— Icke mig, men Gud och ditt samveie, om du
har en gnista heder i din själ, så uppsöker du i denna
stund hennes far, och återger honom sitt löfte.
— Hon skall bli min, skulle jag än i och för
hennes egande offra min eviga salighet . . . hör du ... jag
svor en ed . .. jag häller den.
— Du är förfärlig, Gabriel! — svarade Henrik
rysande.
— Svär du .. . jag svär ock . . . svär att göra allt,
för alt hindra ditt och hennes giftermål!
Prosten P. tog sin dotter samma afton med sig.
Intet afsked egde rum mellan henne och Max. Hon låg
om natten i proslinnans rum. Ursula kände inom sitt
bröst rörelser af bitterhet och agg. Till sitt yttre var hon
stel som en bildstod och kall sora en snödrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
