Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
— Är då Gabriel icke "god"?
— Jag tror det icke.. . kan den vara god, som
aldrig ser folk i ansigtet?
— Antag att han det icke vore, huru vet du huru
lycklig han är? Men för att återgå till vårt ämne, så
ser det ut som om vår lilla Marianne, liksom lärjungarne,
ej kunde fatta annan lycka än den jordiska! Lönen jag
menade, är en kämpande kristens kraft att kunna umbära
det Gud nekar honom och ändå icke sakna sin glädje.
Här blefvo de afbrutna genom Evas lätta knackning
på dörren, som sade: — Får jag komma in!
Vi äro öfvertygade att de flesta af våra läsare äro
Eva särdeles förbundna, som afbröt ett samtal, som i
deras tanka troligen hotade att blifva ett katecbes-förhör;
men Marianne var deremot icke nöjd med hennes inträde
ulan sade helt tvärt:
— Ack, alt Eva skulle komma; det var något jag
ville frågat far efter.
— Vi komma straxt, Eva lilla! — svarade Hertz.
— Théet är inne! — sade Eva med sin passiva lon
och gick.
— Finnes det spöken? — frågade hon.
— Hvad menar du med spöken?
— Det ingen kan begripa.
— Ja, dä finnes det visst mycket spökerier, —
skrattade han, — ty det vi begripa, min söta flicka, är
icke stort; begriper du huru du kan leda ditt finger?
— Jag menade intet så . . . jag menar om andar
gå om nätterna och tända ljus i kyrkorna och på
grafvårdarna.
— Det vill jag hvarken påstå el¾er bestrida, men
om en sådan historia är sann, äro tio deremot osanna.
— Men nu har man i natt sett ljus i klostret.
— Prat, —~ svarade gubben, — låt oss gå in i
salen. Théel väntar.
Fru Althea, Adéle och Eva sutto redan kring
the-bordet och Benedikta i sin vrå.
— Viljen .1 ha kallt the, ■— frågade fru Althea.
— Nej, jag lackar ödmjukast; jag skall bedja om
en kopp varmt, — inföll gubben glädtigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
