Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En nattlig scen i Warnhems kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Når han kom ned i förstugan fann han porten
redan öppen. Han vandrade vägen framåt till klostret; han
såg ett malt sken, hvilket blef starkare allt som han
närmade sig kyrkan, lysa från fönstren af densamma.
Han gick in på kyrkogården, såg stora porten
öppen och inträdde i det imponerande templet;* fram i
koret såg han tvänne figurer, en qvinlig och en manlig;
den förstnämnda var insvept i en svart sidenkappa, med
ett hvitt flor knutet om sitt hufvud och hade vid sin
sida ställt en lanterna, i hvilken brunno tvänne ljus.
Framför henne låg den manliga gestallen knäböjd.
Gubben smög sig mellan pelarraderna så sakta, att han ej
kunde höras, och båda lifligt upptagna af sitt samtal,
märkte honom icke.
Huru stor blef ej hans förvåning, när han igenkände
Gabriel och Ursula.
Han ställde sig bakom en pelare och hörde
henne säga:
— Skall jag icke engång i Guds hus få vara
fridlyst för dina förföljelser! Jag har gått hit för att i
denna mig heliga, kära och minnesrika boning ostörd få
åkalla min Gud; jag har med flit valt denna timma, då
alla hvila, och ingen således hvarken kan se mig eller
bli skrämd genom den inbillning, alt det är någon
andesyn!
— Marianne Osbahr, — en underlig förvridning i
hans anletsdrag märktes vid uttalandet af detta namn, —
och Benedikta pratade i går aftons om ett spöke, som i
förrgår natt skulle visat sig här; nyfikenheten dref mig
hit. . ♦ tro mig, det var Försynens skickelse, Ursula.. .
Gud har bestämt dig för mig, icke för honom,
— För "dig" är jag icke bestämd, — svarade hon
lugnt men med isande köld, — hvad som för öfrigt är
mig ämnadt, vet hvarken du eller jag.
— Ursula, blif godvilligt min! och jag lofvar dig
icke allenast den innerligaste kärlek, men jag gifver dig
frihet alt omskapa min själ; jag vet att jag, som din
make, blir en förbättrad menniska, alla de onda andar,
som från min barndom bott i milt hjerta, kan du
besvärja ... I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
