Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Sex år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
gern på venster hand, och sin hustru midtemot sig; han
har blifvit fet, hans goda boltenärliga ansigte är ljust och
leende; man ser alt den lycka, som så tydligt
uppenbarar sig på hans hustrus anlete, har genom en
sympatetisk kraft, äfven spridt sig till hans; i soffan vid sitt
lilla sybord, ha vi den bepröfvade Elisabeth, som vid sina
fyrtitre är, genomgått flera öden än de flesta vid sexti,
i hennes anlelsultryck läser man den fullkomligaste
resignation; krithvitt är håret som omslutes af
nettelduks-mössan; det är sorgen som förvandlat dess färg; en
fem-årig gosse står vid bordet, läsande för mormor i
"kronprinsens abc-bok", hvilken hans far som barn begagnat;
en liten treårig flicka sitter på en pall vid modrens sida,
syende på några docklappar; det är förmiddag, man har
tegat en stund; nu infaller mormodren:
— Fredrik har läst snällt, han får lof, — och hon
insmyger något i boken.
— Tuppen, tuppen, — ropar han, — har värpt
åt mig en peng . . . han springer fram, se syster . ♦ . hvad
jag har ...
Han visar den lilla flickan ett dalerstycke.
— Mamma, — säger hon, — län mig lata ... tå
får jag också en peng.
— När Althea kan tala rent, får hon lära sig läsa!
— Pappa, får jag ej nu gå ut och turala om i
snön, och kasta snöboll med lille Anders? — frågade
Fredrik.
— Ja gerna, min gosse!
— De der lekarna är jag liksom litet rädd för, —
säger Elisabeth, — badena i snön kunna kosta gossen
både hälsa ¾ch lif.
— Tvärtom min goda mamma, — svarade
INorden-svärd, — det härdar, det stärker ... vi alla som uujk*
fostrats på Dahla, icke allenast gossarna, utan äfvea
flickorna, äro nästan uppammade, om jag så får^säga, vid
naturens bröst, alla våra lekar, så väl sommar som
vinter, skedde i fria luften.
— Huru raska äro icke både Adéle och Ursula
jem-rföelsevis mol mig; ingen af dem hade nu låtit upptända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
