Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 8. Oppositionen. Tsjarevitj Alexej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.588
K. WALISZEWSKI
"vistelse i utlandet, dit min fader skickade mig, har ej
"förbättrat mig. Att jag ej i högre grad fruktat lians
"vrede beror på min dåliga natur. Ända från min
barn-"dom har jag af hållits från det rättas stråt, och som jag
"icke ville följa min fader, har jag måst söka min vä,g på
"annat håll."
Tolstoj, som tjänstgjorde som rannsakningsdomare, nöjde
sig ej med prat fram och tillbaka utan fordrade bestämda
fakta, som man kunde taga till utgångspunkt vid en
undersökning. Han lyckades slutligen aftvinga den
olycklige en bekännelse: "att han skutte hafva antagit kejsarens
hjälp för att med vapen i hand rycka till sig kronan."
Men hade denna hjälp erbjudits honom? Nej. Och så
måste man återgå till utgångspunkten för undersökningen.
Städse brottsliga afsikter och tankar, aldrig en brottslig
handling! Man måste då söka komma saken närmare in
på lifvet. Den 24 juni underkastades han ånyo tortyr.
Femton slag! Förgäfves! Den anklagade hade hyst
förtroende för Stefan Javorskij, den rebelliska biskopen, men
han hade icke ens haft något samtal med honom. Andra
personer hade endast omtalat för Alexej, att Stefan var
gynnsamt stämd för hans sak. Det var allt. Knuten och
vippgalgen kunde ej framlocka vidare hemligheter. Det
var nödvändigt att komma till ett slut med allt detta.
Hvilket skulle väl detta blifva? Därom kunde man
ej längre sväfva i ovisshet. Det gick ej för sig, att man
arbetat förgäfves. Det gick ej för sig, att tsarevitj, efter att
hafva varit i bödelns våld, lämnade sitt fängelse som en
oskyldig man och förde med sig ut i världen på sin af
pisk-slagen sargade rygg det gräsliga vittnesbördet om sin faders
orättfärdighet. Men huru långt skulle väl Peter våga gå?
Hjälten i en legend från det tionde århundradet,
Vassilij Busslajevitj, höjde under en strid mot Novgorod
sitt svärd mot sin egen far. För att hejda honom ryckte
hans moder honom bakifrån i rockskörten. Då sade han:
"Du är fintlig, gumma. Du vet hur du skall bära dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
