Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån dissektionsbordet. Professorn vek undan,
men den hängde följde efter, knäföl] för honom,
omfattade hans ben och bad så innerligt att
han skulle skänka honom lifvet. Han svor
och bedyrade att aldrig mer stjäla och mörda;
han skulle börja ett nytt lifoch blifva en nyttig
och ärlig medborgare. Professorn skulle bara
låta honom gå och ej tala om att han sluppit
undan med lifvet. Och han skulle naturligtvis
ej förråda professorn.
Professorn satt ett ögonblick helt tankfull
och njöt känslan af att för ett ögonblick härska
oinskränkt öfver lif och död. Han var till ocb
med grym nog att svara:
»Ditt lif har du förverkat och din kropp
tillhör mig. Jag har köpt den för mina egna,
surt förvärfvade penningar. Min vetenskap
be-höfver ett lik af en hängd för att göra
undersökningar om det ohängda lifvet. Jag har ej
råd att köpa mig ett till och gud vet när
någon härnäst kommer i galgen. Innan dess kan
jag vara död och begrafven. Jag har ratt att
fordra att du lägger dig där på glasbordet igen
och dör och uppfyller ditt ändamål. Så, gör
inga omständigheter längre, min tid är dyrbar.
Hvad kan det gagna dig att lefva längre, dn,
som redan uppgjort din räkning med lifvet ?
Var förnuftig, var stor. Hör som jag, offra
ditt lif för vetenskapen, då har det åtminstone
haft någon nytta med sig att du lefvat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
