Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af gäster, inför hvilka lian anklagat mig för min
svåra synd, att stjäla ung Magdas hjärta ocli
kyssa barndomen från hennes läppar, utan att
först fråga myndigheterna om lof. När så
anklagelsen blifvit formulerad och domen, lydande
på lifstids straffarbete som din äkta man, fallit
och bekräftats med ett hurra, och vår skål i
champagne, så stiger jag upp, äskar ljud och
börjar försvarstalet.
Hur det kommer att låta vet jag ej, då jag
ännu aldrig hört mig själf hålla tal.
Men det kommer väl att bli ungefär så här:
»Mina damer och herrar!
— Samvetet slog mig vid åhörandet af den
vänliga dom som nyss afkumiades. Och att så
där bli försatt i anklagelsetillstånd af sitt eget
samvete—ja — då kan icke en gång den
skickligaste sakförare i världen rentvå en arm syndare.
Jag uppger alltså försvaret, och bekänner hellre
ångerfullt, att jag är en stor röfvare, som brutit
mig in i denna paradisiska lustgård» (blick på
damerna) — »för att röfva åt mig den skönaste
blomman» —(en blick på dig)— »och bära mitt
rof med mig bort, men också, att jag ämnar
behålla det. — Men det var inte mitt fel. Utan
att ana det ringaste ondt kom jag en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
