- Project Runeberg -  Pietisten / Sjette Årgången. 1847 (EFS nyutgåva 1877) /
85

(1847-1851) Author: Carl Olof Rosenius, George Scott, P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, som är förtappadt, icke de rättfärdiga, utan nödställda
syndare.
Ni har uttryckligt sagt, att i sådan nöd har ni aldrig
warit, sedan eder första wäckelse, då ni blef tröstad hos lagen.
Sedan dess har ni alltid wetat, att Gud är eder nådig. Hwad är
då eder tro? Der ser ni orsaken, att eder tro aldrig kunnat
medföra de rätta werkningarna på eder. Det insöfda och förtjusta
samvetet måste först uppväckas och känna syndens och lagens
förbannelse, innan ni kan få en sann och lefwande tro; att då få
tro nåd i Lammets blod, tro en ewig rättfärdighet i honom,
barnaskap, lif och salighet, det skall göra edert hjerta gladt och
saligt, lefwande, kärleksfullt, böjdt, ödmjukt, willigt - korteligen:
pånyttfödt. Då skall ni äfwen sammansmälta med nådesyskonen.
Och utan sådan ny födelse måste ni dö uti edra synder".

Detta togs wäl beskedligt och åtföljdes af ett mer slutet
stillatigande samt några tacksägelser och tårar, men om det togs till
salighet, det jag icke; wi skildes, jag reste; och Herren wet, om
wi mer träffas.

De betraktelser jag sedan under min tysta färd gjorde mig
häröfwer, woro först och i synnerhet de nyss framställda, om den
rätta trons wäsende; och sedan denna: huru sannt säger icke
Bunyan i sin "Kristens resa", att lagen kan också aflyfta
syndabördan eller stilla det wäckta samwetet
- i det att den
bekymrade själen uti lagens gerningar, uti fromhet, andakt, afskiljande
från werlden, religiös werksamhet m. m. får sin tröst. Ändtligen
betraktade jag, i hwilken fruktanswärd förtjusning och förstockelse
den själ råkar, som aktar och wärderar egna sällsamma tecken,
drömmar, uppenbarelser eller erfarenheter af Guds nådiga
förande och af sådant sluter till Guds nåd. Det tycktes wara
genom sådant, som hennes hjerta war snart sagdt alldeles obeqwämt
att emottaga "helsosam lärdom". Allt Guds ord war godt, blott
det icke angrep henne. Hennes wissa och fasta tro war, att hon
war ett särskildt älsklingsbarn wid Guds sköte, och derpå hade
hon sina egna särskilda tecken. När Guds eget ord wille wisa
henne annat, war det icke godt, gällde det icke. - I sådan
förtjusning låter Gud af stor förskräcklig rättfärdighet de själar falla,
som icke wilja akta på hans eget ord. Se 2 Kon. 8:7-15;
1 Kon. 22.

Enskilda kristnas werksamhet för sina medmenniskors omwändelse.

Bearbetadt efter doktor Reed.

Detta är ett ämne, på hwilket wi önskade kunna wäcka den
största uppmärksanmhet - ett ämne, som wi wille anbefalla åt
alla lefwande kristnas allra allwarligaste behjertande. Wi hafwa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:17:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pietisten/1847efs/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free