Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hört omtalas den sköna sången i dennes kyrka, dref honom
nyfikenheten att en gång gå dit, för att höra denna. Men han
bekräftade åter, att han icke wille höra ett enda ord af predikan.
När sången blef slut, stödde han sig, framlutad, på sina
armbågar och satte fingrarna i öronen, så att han ingenting hörde.
Snart derpå satte sig en fluga på hans näsa och war honom
mycket beswärlig. Om han wille eller ej, måste han med
handen förjaga henne. Den der öron hafwer till att höra, han
höre! skallade det i samma ögonblick ned från predikstolen. Detta
gjorde honom undersam och besynnerlig till sinnes. Han hade
nemligen tagit en sådan plats, att han icke såg presten, och wisste
derföre, att icke heller denne kunde se honom. Han började
derför ana, att Herren är när, att det war Herren, som i
ögonblicket talade till honom. Han wille ock höra hwad det war,
som wore så wigtigt att gifwa akt på. Ordet grep hans
innersta mer och mer. Med stor uppmärksamhet hörde han
predikan till slut. Ifrån denna tid såg man en märkbar förändring
hos honom, han sökte och fann Herren och blef en kristen.
5. En fräck menniska, som war en slaf under många laster,
hade isynnerhet sitt nöje i tjufweri. En gång bortstal han från
en fattig, gudfruktig fru de enda penningar, hon hade. Denna
misstänkte honom också genast derför, men hade intet bewis på
honom. Ehuru hon icke hade meddelat någon sin misstanke,
började hon dock efter några dagar i sin hjertliga samwetsömhet, att
känna stor ånger öfwer sin tysta beskyllning, och fick ingen ro, förrän
hon bedit mannen om förlåtelse. För Kristi skull förlåt mig
denna synd! bad hon gråtande. Öfwer denna ödmjukhet och
samwetsgrannhet blef tjufwen ganska nedtryckt; hans egna synder
stodo i all deras afskywärdhet för honom. Gerna hade han
genast återgifwit de stulna penningarna; men han hade redan
anwändt dem, derföre teg han. Kort derpå dog den gudfruktiga
frun. Året igenom fortsatte hennes granne sitt ogudaktiga
lefwerne, men bilden af den fattiga fromma frun stod alltid för
hans själ, och så snart han wille utsträcka sin hand till någon
stöld, tycktes han höra hennes: för Kristi skull förlåt! Ändtligen
förmådde han icke längre emotstå denna ängslande röst i
samwetet, utan bekände sina missgerningar, sökte nåden i Kristus och
ådagalade sedan i allt sitt lefwerne rättskaffens bättringsfrukt.
Wår Herre är stor, och stor är hans makt, och det är
obegripligt, huru han regerar (Ps.147:5).
.
När jag under min långa heta wandring öfwerfölls af swår
törst, gick jag in i någon bondgård och begärde watten, och folket
gaf mig det med stor glädje. Då sade jag ofta till dem: Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
