Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sista gången besökte sin sjuke vän, sade Ibsen att han
just tänkte på minnena från gamla dagar »vet du, gjennem
Minnerne var det dig — og dig igjen, som kom til mig.
Og det var dig, jeg holdt mest af af dem alle.>
Deras naturer voro dock grundolika, den enes mörk och
sluten, nästan människoskygg, pessimistisk, bitter och
en-störig, med instängd glödande eld, den andres öppen och
ljus som ett flammande bål, omfamnande hela världen,
optimistiskt människokär, spridande sol omkring sig var
han gick och var han stod, strålande och lycklig hela
livet igenom ända in i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
