Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Böklin skriver, att genom hennes bok har Amerika
kommit oss närmare än genom alla ångskepp och telegrafer.
»Den nya världens penater kunde ingen se och teckna såsom
du», säger han, och tackar Gud för hennes väl utförda värv.
Bakom och under allt detta arbete glöder dock ständigt
tanken på kvinnans frigörelse. Allt oftare berör hon denna
fråga i sina brev. Hon skriver till Sven Hedlund[1] den
7 febr. 1854: »Vad våra ogifta kvinnor i Sverige, både
yngre och äldre, ännu i allmänhet storligen behöva är —
frihet och ett starkt medvetande om dess värde samt om
deras egen förmåga att bruka den... I allt vad jag skrivit
har jag något arbetat därför, men jag hoppas att innan
jag dör skall mitt arbete giva ett mera helt resultat. Jag
skall härefter mera koncentrera mina krafter därpå, mera
uteslutande leva därför.»
Och hon säger att om hon förvärvat något väsentligt
genom sitt vistande bland starka och kämpande andar i
andra länder, så ville hon hoppas, att det var ett modigare
sinne att tala för. den sanning hon erkänt och ville tjäna,
och hon ämnade »bära vad hon måste bära av inskränkta
och fördomsfulla andar eller av ädla men annorlunda
tänkande sinnen».
»Mitt hopp för Amerikas framtid och för dess nya
liv», säger hon, »det vilar egentligen på en rörelse där
av ny men epokberedande art — den vilar på kvinnans
nya betydelse och liv i staten då hon lyckats att tillkämpa
sig den. Rörelsen är begynd, på ädelt vis, med stort
medvetande av ädla kvinnor och understödes av de ädlaste
män.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
