Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före honom. Sedan skulle han komma
hem igen till Signe. Men hon ville
icke höra talas om det senare. Reste han
till Amerika, ville hon ocksä dit. Hon
hade hört, att dugtiga flickor rönte
efterfrågan der. De skulle hjelpas åt att
bygga boet Men de skulle icke stanna
i Amerika som nybyggare. De skulle
återvända hem, när deras
gemensamma besparingar uppgått till en viss
summa. Så beslöto de. När Sven
omtalade det för sin far, sade denne:
■“Skyll dig sjeir\ och när Signe
kungjorde det för sin. sade han — gamle
soldaten Svärd: “Du liknar din mor,
du tös. Samma tag. Gud välsigne
er!”
Så reste de; och vid ångarens
af-gång, då det sjöngs fosterlandssånger,
hade de kanske med mera känsla och
allvar än någon af de öfriga
utvan-drarne blandat sina stämmor 1 kören.
Men på samma gång blickade de mera
förhoppningsfullt än de flesta mot
vester.
Detta unga fäBtefolk utgjorde
sällskap nog för hvarandra. Men de
kunde icke undgå att i de första dagames
gemensamhetsllf göra flera
bekantskaper. Den förste, de lärde känna, var
nr Andrew Johnson från St. Paul,
Minn. Ehuru han var en af
salongs-passagerarne, trifdes han bäst bland
utvandrarne för-ut.
Skrytsamhet ådagalade han ofta
både i tal och uppträdande; men han
dolde icke, att han var uppfödd på
fattigvården, svultit och fått stryk som
vaktpojke hos en nämndeman samt
under det företa drängåret utvandrat till
Amerika, tack vare en äldre syster,
som sändt honom biljett. Han snarare
framhöll detta vid alla tillfällen —
äf-ven sådana som icke kunde anses
rlg-tigt passa. Hemma i Minnesota var
han sträfsam och sparsam och kastade
icke ut pengar onödigtvis. Men han
hade den amerikanska idén att resa
luxuöst, sak samma hvad det kostade.
Och när han efter femton års
bortovaro besökte Sverige, gick han som
första klassens passagerare och tog in på
första klassens hotell — der han icke
alltid tog af sig skorna, innan han
la-de sig till sängs. Hans egentliga
ärende 1 födelsebygden hade varit att på
sin mors — gamla
backstugusittare-guminans — graf resa ett monument
dubbelt så högt som nämndemannens
och som kostade tre gånger så mycket
som detta. När det var gjordt,
anträdde han återfärden.–
Då Sven Erlkaon och Signe gjorde
hans bekantskap, stod han med hatten
på nacken och händerna i
pistolfickorna och talade om Amerika för en grupp
lyssnare.
Det var rigtigt rörande att se, hur
andäktiga de senare sutto, slöto sig
tätare Intill honom, knäpte i hop
valkiga, krokfingrade händer och lade
be-kymmertyngda pannor i djupa veck,
när hans ord — som ofta hände —
voro svårfattliga.
Mr Johnson ljög icke — åtminstone
icke 1 elak afsigt. Men öfverdrifter i
form af liknelser hörde till hans tal,
och de ljusblå, ärliga ögonens godtro
hos många af hans åhörare frestade
honom att framkalla häpnad.
En af de lyssnande, som sålt sitt
stenbrutna hemman och med hustru
och fem barn var på väg att söka en
fruktbarare torfva, gjorde
förfrågningar om jordmånen.
— Inte är den som der ni varit
hem-T”a. det kan ni betta på, försäkrade mr
Johnson och såg på sitt guldur, som
önpnades med lock, liksom
bonddrän-garaes messingssnusdosor. Hos oss 1
Minnesota är jorden så full af fetma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
