Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna få den. Den var ännu icke såld
— det hade Sven sett på hemvägen.
Men redan dagen derpå —
måndagen — erhöll Sven utan minsta
föregående varning afsked från sitt arbete.
Hans arbetsgifvare var nödgad att
inskränka sin arbetsstyrka.
Det kändes som ett bedöfvande slag
för Sven och Elin.
Nu blef det icke längre tal om att
försköna hemmet. Nu gäl de det att
försöka behålla^et. Besparingarne
åtgingo till månadsafbetalningen på
möblerna och till lifsuppehälle, medan
Sven sökte nytt arbete.
Han sökte i tre månader, oafbrutet,
träget, till slut förtvifladt. Men han
lyckades dock icke erhålla något. Det
var hårda tider. På möblerna återstod
blott en afbetalnlng, men för denna
saknades pengar. Sven bad om
anstånd, men detta vägrades. På dagen
kom kollektören. Sven kunde icke
betala honom. Han gick, men återkom
ett par dagar senare med en stor
frakt-vagn och två karlar. Denna gång fick
han emellertid pengarne.
Det var Elins förlofningsrlng som
offrats på hemmets altare.
Men en vecka derefter var det
hyran. Husvärden var svensk, så något
prut eller uppskof kunde icke komma
i fråga.
Elin fälde många tårar och Sven
hade sömnlösa nätter.
Detta hjelpte dock icke. Någonting
mera praktiskt måste göras. Elin gick
ut och fick en plats som
tjenst-flicka. Det stod icke på tre timmar.
Så packades möbler och husgeråd in
och sändes till ett packhus. Elin skulle
se till, att magasinhyran betaides för
dem.
Sedan sklhles de åt. Elin gick till
Bin plats, och Sven fick genom ett
ar-betskontor ett grofarbete ute på landet.
Icke ett ömt ord. icke en smekning
hade utbytts dem emellan, ända sedan
Sven blef utan arbete. I sin sorg
hade Elin mer än en gång fält yttranden
som antydde, att hon led af ånger öfver
att hon gift sig med Sven. Detta
uppväckte hos honom en viss bitterhet.
Aftonen före sin afresa från staden
kom han till Elin i hennes plats. De
sutto i köket och deras samtal blef
ofta afbrutet af att det ringde för Elin.
Då han skulle gå, räckte han henne
handen och sade, nästan hopplöst:
— Farväl, Elin!
Han hade tänkt gå med detsamma.
Men hon höll hans hand.
— Säg, Sven, skall du icke kyssa
mig?
Han böjde sig sakta öfver henne —
deras ögon möttes — hennes hade en
fuktig glans — deras läppar möttes —
de darrade–
Det var en lång, lång kyss, den
längsta under hela deras äktenskap.
— Farväl, Sven, sade hon. Skrif
ofta till mig... och glöm... glöm
icke... hemmet!
Så brast hon 1 gråt och Sven gick
— gick sakta derifrån med nedböjdt
hufvud.
Då Elin erhållit sin plats som
kokerska, hade hon icke låtit förstå att
hon var gift. Hon fruktade, att man
då icke ville städja henne — vare sig
hon nu hade skäl för en sådan fruktan
eller ej. Hon hade helt och hållet
dragit sig undan forna vänner, hvilka
undrade, men icke hade en aning om
hvad det blifvit af det unga paret,
hvars otur i äktenskapet varit föremål
för så mycket kaffe med dopp och
ef-termiddagssqvaller. Således kunde hon
vara temligen säker om, att det icke
skulle blifva bekant. Att hon icke
underhöll ndgon kurtis med
hökeribe-tjenter, slagtare, mjölkbud och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
